Här får jag dela med mig av ytterligare en krönika skriven av Karl Hulterström, Svenskt Näringsliv i Örebro. Tack Karl!
Den handlar om hur det är att arbeta som politiker, eller ja, hur media ibland framställer det. Tänkvärt – läs du med!
————————————-
I mitt arbete för Svenskt Näringsliv ingår många olika uppgifter och jag har förmånen att arbeta med frågor som intresserar och engagerar mig; företagande, politik och samhällsfrågor. En stor del av tiden lägger jag på kontakter med våra medlemsföretagare, journalister, kommunala tjänstemän och, inte minst, politiker.
Att följa den politiska debatten i länet och på riksplanet är både intressant, lärorikt och fascinerande. Senaste mandatperioden har varit, och är, turbulent på många håll. Svajiga minoriteter och majoriteter som ändras över en natt, både efter omval och efter avhopp, gör att det inte är helt lätt att hänga med i svängarna. Mycket kan hända när makten hägrar.
Samtidigt verkar det som om allt färre vill ta del av den politiska makten. Många partier brottas med minskade medlemstal och annonser där partier söker företrädare dyker upp titt som tätt. Jag trodde tidigare att den som var intresserad av och sympatiserade med ett visst parti sökte sig dit, var med på möten och på så vis fick bekräftat att hon eller han hamnat rätt rent ideologiskt. Så fel jag hade.
Jag kan förstå att det är svårt att rekrytera och behålla engagerade personer. För många är tid en bristvara och politiskt engagemang tar tid, ofta mycket tid. Bilden av den politiska världen och det politiska klimatet som vi får till oss via olika media gör säkerligen också att många drar sig för att engagera sig. När jag följer det politiska spelet från sidan slås jag av vilken låg nivå det många gånger är i debatten. Förslag från ”fel” sida röstas ned per automatik trots att det skulle kunna gynna samhällsutvecklingen. I det politiska spelet är det svårt att svälja stoltheten och ge andra en klapp på axeln.
Får vi tro medierapporteringen tycks det vara mer regel än undantag att syssla med annat än att lyssna under debatter. Blogga, Twittra, Facebooka, rita, ja det finns mycket att sysselsätta sig med. Just sociala medier används flitigt. Många gånger får att för fram sitt budskap, men tyvärr också för att förlöjliga politiska motståndare med märkliga påhopp eller ironiska kommentarer. Jag tror dock, och hoppas, att det politiska klimatet i stort är långt bättre än det som målas upp i tidningar och i sociala medier.
Alla vi som inte engagerar oss i ett parti borde visa större tacksamhet till dem som med brinnande intresse och stort engagemang lägger mycket tid på sitt politiska uppdrag. Livet som politiker är knappast någon räkmacka och ska vi komma till rätta med ett stigande politikerförakt har vi alla ett ansvar. Vi som är väljare bör uppskatta det jobb våra politiker gör och gillar vi det inte, går det att engagera sig eller rösta annorlunda på valdagen. De som redan är etablerade politiker har ett stort ansvar för hur de kommunicerar med varandra och oss väljare. Bort med osakliga kommentarer och påhopp. Lägg fokus på hårda och konstruktiva debatter och en levande dialog. Då tror jag vi kommer långt…
