Heléns Glutenfria 1995-2015.
Jag blev glutenintolerant som min far i december 1994. Han fick sin diagnos under 1993. Under tiden emellan upptäckte jag att det fattades många produkter på marknaden. När jag själv fick diagnosen saknade jag ännu fler.
När jag tänker tillbaka kan jag tänka att jag var lite vågad som startade bageriet fastän jag inte hade någon utbildning om vare sig bakning eller matlagning. Men jag hade en stark vilja och jag anställde snart personer med sådan utbildning. Tanken var från allra första början att starta ett café (som Bubblis blev sen) men att jag skulle köpa in produkter.
Men jag hittade inget glutenfritt som fick säljas vidare. Det var Göran Eskilsson som då drev Sveas bageri i Kumla som inte kunde sälja sina produkter vidare till mig pga kontaminationsrisken. Han var också min mentor i början. Det var också Benny Frengen som drev flera ICA-butiker i Örebro, samt Christian Dokken på ALMI Företagspartner.
Eftersom jag alltid gillat att baka och fixa i köket så startade jag företaget i alla fall, med många hejarop från bland annat Celiakiföreningens medlemmar som jag hade undersökt intresset hos först.
Utan all hjälp av diverse personer hade det inte blivit något, speciellt inte utan mamma och pappa.
Tipset i starten om att börja hemma i garaget var i all välmening men kändes avlägset för mig.
Så det startade på Grenadjärstaden, gamla I3 i Örebro, där vi också utökade lokalen under de 5 år vi var där.
Collaget nedan är från lokalen på Boglundsängen där vi sen huserade på 300 kvm med bland annat ett stort frysrum.
ICA började ta in produkterna centralt på en gång och några av de ingick i deras lager under många år. Tänk att vi var sju personer som mest för en stund när ICA började ta in sin ”egna varumärkesvara” av våra morotsbräck.
Annars sålde vi till andra butiker också, restauranger och caféer i hela landet samt till Waynes coffee i både Sverige och Finland.
Det jag saknar allra mest är alla människor runt omkring, arbetskamraterna som lärde mig så mycket under åren, kunder och leverantörer.
Det tuffade på i 20 år. Det var mycket jobb med allt såklart och många knöliga situationer men mycket roligt under åren också.
Som mamma sagt många gånger, hur hade det gått om du inte haft dansen som avkoppling då, mmm, det kan man undra.
Tack alla som var med på denna resa!
