Heléns sida

God fortsättning på er alla!

Då står ett nytt år för dörren igen, 2017.
Tänk vad fort det springer iväg. Tiden, livet, tankar, rinner iväg.

Denna berg- och dalbana av känslor och tankar som finns däruppe i huvudet hela tiden. Varför är invanda mönster så lätta att följa, varför är det svårt att förändra det som grott in i skallen? Men vi glömmer det just nu. Det finns liksom där.

Nu tänkte jag tala jobb:

Detta år fortsätter med jobb som kommunvägledare på Servicecenter i Örebro Kommun.
Under december fick jag först veta att de tre tjänster jag sökt bara blev en och det gällde inte i den gruppen jag jobbar i så det blev inget där. Sen fick jag veta att jag inte skulle få vikariatet förlängt. Men jag kände att jag ändå inte passade in där och det känner jag även nu, men att svara i telefon och vara artig och hjälpsam kan jag.

Nu har jag i alla fall fått förlängt till den 31 mars så jag kör på som kommunvägledare i 3 månader till från nu.
Det nya systemet vi börjat arbeta i för märkning av samtalen vi får in börjar sätta sig, men det arbetas i det med sökord och diverse justeringar. Det är roligt att få vara med i något nytt och få komma med synpunkter.
Sen att jobbet som jag skrivit om tidigare är svårt att förutse vad gäller beläggning med samtal, det är en självklarhet.

Vad vill jag då? Ja, att starta något eget skulle vara roligt igen, men vi får se hur allt utvecklar sig. Hittar jag ett jobb jag trivs med och kan engagera mig i så absolut, det skulle ju vara toppen.

Så, vet du som läser någon som behöver en engagerad person så be de ta kontakt.
Kontors- och telefonistarbete är väl det jag kan, men ingen försäljning. Det har jag fått nog av från tidigare. Men att prata för saker jag är engagerad i går såklart bra.

Som sagt, nu tar ett nytt år vid, och vi ska skriva 2017.
Vi tar vid från igår och gör det bästa av våra dagar och är rädda om varandra!

Tack alla som förgyller mina dagar, både på jobbet och privat, ni är guld värda allihop!

Nu var det länge sen jag skrev här igen.
Jag brukar säga att det inte är så bra med mig när jag inte skriver så mycket och det är så sant så.  Jag vill förmedla andra tankar egentligen.

Kanske det går mot en vändning i mitt huvud nu. Man ska ju fokusera på bra saker främst, men det är inte alltid så lätt. Ibland tror man nog att saker ska vara bra fastän de i själva verket kanske drar ner en mer än de ger. Det är svårt ibland har jag upptäckt.
Så länge saker inte visar sig vara negativa eller utvecklat sig negativt kan inte jag tänka negativt om dem, så fungerar jag. Men, jag vet, alla fungerar vi olika. Jag antar att det har att göra med vad vi har med oss i ryggsäcken.

Hur som helst finns det mycket att läsa om det här med att inte må bra psykiskt, om hur man bör göra osv, men det är inte alltid enkelt att följa tips och råd.

Här är ett bra radioprogram som behandlar t ex det här med att älta saker.
Och då kan man utgå från olika perspektiv, att lyssna från två håll så att säga. Det finns fler program i serien såklart! Lyssna här!

Till hela programserien:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3637

Sen att prata med sina vänner, det är jätteviktigt, när man har någon/några att prata med vill säga.
Då känner jag att det man pratar om är det som är viktigt för en, är inte det rätt så självklart?
Här en blogg från en nyfunnen kontakt jag fått genom dansen och som kollega, vi har inte så mycket kontakt i verkliga livet, mer via sociala medier. Hon är suverän på att skriva och hennes texter berör. Jag har förstått att man tar till sig texterna på olika sätt beroende på var man befinner sig i livet själv.

http://singelpavift.blogspot.se/2016/11/jag-ager-mitt-liv.html?m=1

Ha en bästa söndag alla!
Senare idag kommer Linnea hem till mig igen!
Och ikväll blir det danskurs och fart och fläkt.
Vad vore livet utan dansen så säg!

Sommarminnesbild

Vinter 2016

Dansen

Ja nu har jag nog blivit ganska varm i kläderna på Servicecenter, Örebro Kommun. Självklart kan jag inte allt men det känns lättare nu. Men jag måste lära mig att ta det lugnt även när jag känner och ser att det blir kö i systemet.
Den som är i andra änden måste få den hjälp den behöver och jag måste leta och hitta den så snabbt det går. Just nu känner jag hur jag ibland stavar fel och det tar lite för lång tid att hitta informationen jag ska ge. Men vilken skillnad mot i början då jag inte hade någon koll alls.

När frågorna återkommer och jag på en gång vet var jag ska leta eller när jag till och med har lärt mig numret eller i alla fall namnet på den de söker, som kan svara på just det ämnet handlar om, känns det givetvis bra.

Nu kan jag lova att det är mycket jobb, mot under sommarveckorna. Det ringde inte alls lika mycket då och vi var många personal. Eftersom denna struktur inte har funnits så länge så har det varit svårt att veta hur det ska bli. Ingen kan ju veta hur mycket det ska ringa och hur långa samtalen blir.

Förra veckan och denna har det varit hektiskt när vi ändå varit många personal. Snittet samtal under dessa veckor för mig har varit ca 100 samtal per dag. Idag blev det totalt 117.
På eftermiddagen blev jag ensam i vår svarsgrupp under sista halvtimmen och det var samtal snudd på hela tiden och jag fick verkligen tänka att, en sak i taget, de får helt enkelt vänta lite. Som tur var blev det inga samtal som var så invecklade och långa just då.

En helt annan sak, kroppen tar verkligen stryk av att sitta hela dagarna (som en god vän mycket riktigt påpekat många gånger) så det gäller att nyttja det höj- och sänkbara skrivbordet och att röra på sig och sträcka ut armar och ben under arbetspassen.

Igår på lunchen slog jag mig ner vid ett bord där det stod saker på en plats men ingen satt där just då. Det visade sig vara verksamhetschefen jag satte mig hos.
Hon kände igen mig sen Heléns Glutenfria och att jag var med på en Näringslivsdag, det är roligt. Vi pratade om hur det är att jobba på kommunen och om att det är stort och många anställda och att jag tycker att jamen, varför kan inte saker fungera enklare t ex.
Då skrattade hon och sa välkommen till kommunen! Det är bra att du vill mycket, men tänk på att vi är många!

Samma dag satt jag också och pratade med några kollegor om Heléns Glutenfria. Vad roligt när de frågar och tycker att det är intressant att höra om allt jag berättar. Det känns så långt bort alltihop och jag fattar inte riktigt att jag gjort allt jag gjort.
Den ena sa att ”ja men du har ju skrivit en bit historia”, det tycker jag var fint sagt och jag känner mig glad över det.

Nu får det bli kväller här, dags att varva ner och sova.
För dottern också som började sjunde klass i måndags, det är stort se.

Igår hade jag en genomgång av några av mina samtal på jobbet med vår coach. Det är verkligen nyttigt att höra hur man låter i olika lägen. Vi ska såklart säga att vi ska ta reda på saker när vi inte kan svara på en gång.  Men att låta säker när jag inte riktigt kan svaret på frågor tycker jag är svårt.
Men jag får helt enkelt lära mig att säga just den frasen tillräckligt övertygande.
”Jag ska ta reda på det, går det bra att dröja lite?”
Jag upptäckte att vad lång tiden känns när man just bara väntar.
Jag måste vara tydligare med att säga att de just behöver vänta lite och inte bara försvinna, vilket jag upptäckte att jag gjorde.
Men jag hörde att jag kan låta säker också. Det vet jag att jag gör, när jag är säker på min sak.
Det är min sjätte vecka på jobbet och fjärde/femte att svara själv så det har väl liksom inte satt sig än.

Hur som helst, hon berömde min röst och att det hörs och märks att jag är serviceinriktad.
Sen fick jag tips om att fråga ännu mer och sen är det redan bra att jag sammanfattar det jag fått veta och är tydlig i avsluten.

Att sen komma ihåg att tänka positivt om de samtal som faktiskt gått bra och inte haka upp sig på de som gått mindre bra var en sak jag konstaterade själv.
Det är av misstag man lär sig, men de är givetvis tråkiga när de inträffar.

Men sen blev jag ändå så ledsen när hon sa att ”men hörde du vad det här låter bra” och att hon påpekade att jag är bra, ”du är anställd av en anledning, för att du är du och kan det du kan”.
Det borde vi allt tänka oftare på lite till mans tror jag.

Efter samtalet såg mina nya goa arbetskamrater att något inte var bra och såklart kom tårarna några gånger till den dagen. Jag antar att det är andra saker som kommer upp till ytan med när det blir sådär. Saker jag bär på men inte riktigt kan sätta fingret på kanske.
Suck, det känns lite tokigt men ändå bra. Det är ju så jag fungerar. Jag har svårt att dölja vad jag känner, så är det.

Sen har jag ju varit min egen chef under många år och inte fått denna typ av feedback förut, inte för det sätt jag jobbat på om jag säger så.
Att jag har en trevlig röst har jag fått höra många gånger under åren, det har varit toppen, men det här, det känns riktigt bra på ett annat sätt.
Och jag ska vänja mig vid att sitta i ett kontorslandskap där andra hör mig också har jag tänkt. För det sa jag redan på den enskilda anställningsintervjun att jag är lite skeptisk mot, men att jag ville prova. Och när hösten drar igång sen och det ringer mer än nu, då förstår jag att det blir annorlunda, då har alla fullt upp med sina egna samtal och inte tid att lyssna på mig. Men, just nu känns det som de hör mig, men, vänja sig var det!

Men oj, nu är visst denna dag också slut.
Godnattkram på er alla!

Ja nu har jag hanterat samtalen på jobbet ensam i några dagar. Men självklart får jag fråga en massa saker och leta i alla system som sagt. Systemen är självklart då vi letar upp förskoleplatser och en del fakturor och annat också.
Igår blev det hela 79 samtal och idag 73.
Men, mystiskt nog så har några försvunnit när jag svarat. Som min chef sa, men du vet, det är ju du som sitter bakom knapparna. Och det håller jag med om, men verkligen, några samtal försvinner. Det är väl teknikens under kan jag tro.
Några mail (mejl ska vi skriva) jag sänt har några mottagare svarat på och sagt att ”jag ringer xx nu” t ex. Det är trevligt med respons emellan och lite kontakt med de personer vi servar.

Igår efter jobbet blev det glassätning och några klädinköp med barnen. Sonen var tillsammans med Linnea hemma i Lanna på dagen och sen kom de in till Örebro. Trevligt.
Och, igår åkte jag buss. Och det gick jättebra och är praktiskt får jag säga.
Så då åkte Linnea och jag bussen hem tillsammans.

Idag blev det dock lite hinder på vägen hem för bussen. Det är ju rätt så varmt så bussen hade problem och fick göra pauser hem (det var vana passagerare som meddelade att värmen kunde vara orsaken).
När jag klivit av i Lanna vet jag inte hur länge den gjorde stopp då den inte körde förbi när jag gick hemåt.
Usch, stackars chaufför i det läget. Och oss passagerare med förstås.

Hur som helst kom jag ut en sväng i skogen ikväll och snart blir det deckare på tv, Morden i Midsomer som brukligt några sommartisdagar efter allsången på Skansen, som i år leds av Sanna Nielsen.

God kväll på er alla och ha en fortsatt bra vecka!
Kram

Hemma på skogsvägen.

Några plagg blev det.

Vy från bussen!

Nu har jag jobbat 7 dagar på nya jobbet.
Oj vad mycket nytt det blir. Och en hel hög med nya människor att träffa varje dag och en massa saker att lära.
Idag hade vi en träff om kommunens säkerhetsarbete och imorgon ska vi bland annat få en kurs i bemötande i kniviga situationer.

Jobbet innebär alltså att ge information till de som ringer och det finns flera datasystem att leta information i. Jag finns i gruppen ”BUA” som svarar på frågor om barn och utbildning t ex.
För ett antal år sedan skulle den som svarade i kommunen kunna svara på alla frågor som nu är uppdelade på flera enheter. Och tack för det säger jag, det är ju en massa att hålla reda på, men systemen är bra och man kan ganska enkelt hitta information om man bara söker på rätt ord förstås.

Eftersom vi också fungerar som en växel så bygger vårt arbete på att alla medarbetare i kommunen lägger in aktuell information om sig själva i telefonsystemet.  Både när det gäller frånvaro vid möten eller raster och semestertider osv.
Sen finns ett underlag till däri systemet där det står vad personen sysslar med för ärenden. Likaså om  någon ska byta arbetsuppgifter helt eller sluta, då är det bra att detta blir uppdaterat omgående.
Vi vill göra ett bra jobb och då hänger det som sagt på alla medarbetarna också.

Ja, det är lite av vad jag sysslar med på dagarna och jag kan ju inte låta bli att undra och fråga om vi inte kan underlätta saker. Men, jag har förstått att det inte går att göra i en handvändning. Stora saker och stora system är det.

Efter lite frisk luft-intag i skogen efter att jag kom hem ikväll blir det avslutning med film.
Jag erkänner, det är skönt att inte behöva ta itu med exempelvis fakturering när jag kommer hem.

God kväll på er alla!
Kram

Jag avslutar med några bilder på de blivande luktärterna för året.

Då är det söndagskväll och mina tankar virvlar en del förstås.
Efter den första intervjun som var en gruppintervju fick jag jobbet efter ytterligare en intervju där jag var ensam med tre personer som ställde frågor.
Jag tycker att det är svårt att svara på frågor om mig själv, hur beskriver jag mig, hur agerar jag i stressade situationer, gillar jag bäst att arbeta i grupp eller ensam osv.
Visst kan personer verka säkra på sig själva, men när det kommer till sådana här frågor är då inte jag säker alls.

Imorgon ska jag hur som helst börja jobba igen, som anställd.
Det har jag inte varit sen i december 1993 när jag gick hem från jobbet på NCC, två dagar innan det egentligen var meningen. Sonen ville visst komma fram lite tidigare än beräknat.
Hur som helst, då lämnade jag en anställning och startade senare eget och har liksom skött mitt eget och bestämt mina arbetstider efter vad som behövts.

Som egen har jag såklart jobbat många kvällar och helger utöver arbetstiderna. Så har jag valt att göra då jag kunnat delta i olika event och annat samt varit med mina barn när de varit lediga från skolan t ex.

Nu blir det till att anpassa sig till det schema jag får för dagen. Även om de sa på intervjun att jag måste vara beredd på snabba förändringar även där. Just det ser jag inte som något problem, snabba växlingar är jag van vid.
Arbetsuppgifterna blir telefonrådgivning och viss administration på Örebro Kommuns Servicecenter som ligger mitt i centrala Örebro.

Inställningen att de sökte en person och att de står för kunskapen känns väldigt bra. Det blir individuell coachning och hjälp att komma igång med allt. Men självklart mycket att lära mig och nya datasystem.
Det var bra att få veta att de ringt den referens jag uppgett efter att de träffat mig, det är väl så man gör i och för sig. Det är bra att bilda sig en egen uppfattning om någon innan man ringer och hör sig för om den.

Det blir en annan livsstil att kanske kunna släppa jobbet när jag kommer hem.
Det ska bli spännande med nya bekantskaper också.

Sen en helt annan sak jag är van vid. Att åka hemifrån en viss tid och veta att jag alltid har en parkeringsplats så snart jag är framme på jobbet. Nu måste jag hitta parkering också på morgonen. Ett ilandsproblem så säg och jag skulle såklart kunna åka buss.
Hur som helst en sak att ta med i planeringen…imorgon börjar det.

Ha en bra vecka alla!
Kram