Idag fick vi höra om Sollentuna kommun som vill införa en ungdomslön på 75% av den avtalsenliga lönen. Det mottogs med delade känslor både bland de unga och bland fackliga representanter.
Jag tycker att det är ett bra sätt att få ut ungdomar på arbetsmarknaden. Det sas ju att den låga lönen inte ska hålla i sig längre än ett år. En förutsättning är dock att det inte missbrukas, att ungdomarna alltså får utföra riktiga arbeten som i sig inte kräver en högre utbildning. Självklart är dessa ungdomar lika mycket värda som andra men utan erfarenhet osv tycker jag att det är ok med en lägre lön som sedan kan växa.
Det är väl ändå så det måste fungera? Alla är vi barn i början och att få chansen till ett arbete och få en riktig lön måste vara bättre än att få en ersättning som i många fall är ännu lägre. I detta fall får man erfarenhet och får känna sig behövd dessutom.
Det som låter oroväckande, dessa arbeten, finns inte de nu? och vem utför de nu? Hur som helst, bättre en lön än ingen lön alls som ungdomarna konstaterade själva på nyhetsinslagen på tv.
Både riksnyheterna och vårt lokala Tvärsnytt tog upp frågan som är högaktuell i tider som denna. Och, den måste diskuteras mycket om vi ska komma till en lösning! Det måste vara ok med olika lön för lika arbete eftersom arbetstagare har olika utbildning och olika erfarenhet i bagaget.
Läs gärna vidare på denna länk också om ökad lönespridning på arbetsplatserna.
T ex:
”Det finns också forskning som visar att Sveriges komprimerade lönestruktur leder till ökat utanförskap och ökad ungdomsarbetslöshet. Forskaren Per Skedinger har till exempel visat att höjningar av minimilöner medför att utsatta grupper förlorar sitt jobb och därmed får en lägre inkomst.
– Vi är ett land med OECD:s högsta lägstalöner. Vi är också ett land med ett stort utanförskap. Den frågan jag vill ställa mig är: Har den komprimerade lönestrukturen något med det att göra? sade Christer Ågren, Svenskt Näringsliv.”
Och sist en länk till en artikel om LAS, t ex:
”Enligt Per Skedinger, forskare på Institutet för Näringslivsforskning, är ett av problemen med LAS att reglerna hämmar den frivilliga rörligheten på arbetsmarknaden. När otryggheten gör att man inte vågar flytta på sig får det negativa effekter på näringslivets produktivitet och dynamik.
– Om personer blir inlåsta på arbetsplatsen och inte vill byta jobb så kan det påverka utvecklingen negativt inom vissa branscher. Det största problemet med regelverket är inte att det blir svårare att säga upp folk utan att den frivilliga rörligheten minskar.”
