Idag har Jimi Fritze figurerat både i tidningar, radio och tv.Han anmäler nu Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg efter händelsen sommaren 2012.
Här kan du se ett inslag från Tvärsnytt. länk
Här i en intervju med Lotta Bromé i radion. länk
Här i min blogg kan du också läsa mer om Jimi och vägen tillbaka.
Gå in på gruppen Kämpa Jimi Kämpa på facebook om du vill följa Jimi!
Igår eftermiddag var det Framtidsmöte i Örebro mellan företagare och politiker. Det var Svenskt Näringslivs fortsättning på mötet vi var på i Stockholm. Här kan du läsa en sammanfattning från mötet. Klicka vidare på länken på den sidan. Sen finns det bilder här.
Vi var fem företagare som spelat in en ”hjärtefråga” till politikerna. Så fick vi tala lite mer om frågorna från scenen.
Min handlade inte helt oväntat om praktik i skolan. Mitt förslag är att det ska vara mer praktik tidigare i skolan så att eleverna har mer ”kött på benen” inför gymnasievalet.
T ex så skulle vi föräldrar kunna vara mer engagerade och ”byta barn” med varandra för att fler ska få se mer. Sen påpekade jag att det behövs fler syokonsulenter i skolan, alla har inte samma förutsättningar att få tips och råd hemifrån och alla elever behöver all hjälp de kan få, inom vilka yrken kommer det att saknas personal t ex. Som det är nu vet inte många elever vad de ska satsa på för utbildning. Det ändå är tre år man ska gå där och då tycker jag att det skulle vara bra att ha mer inblick före valet. Och, för oss företag som ska anställa ungdomarna är det också bättre att få ta emot gymnasiepraktikanter som faktiskt gillar den utbildning de går och är intresserade av de arbetsuppgifter de ska utföra.
För övrigt handlade framtidsmötet om bl a restaurangmoms och sänkta arbetsgivaravgifter.
Min sammanfattning och uppfattning är att dessa möten är väldigt bra. Det är viktigt att vi träffas öga för öga och vi företagare får berätta våra egna berättelser om saker och ting direkt för politikerna.
Framtidsmöte i Örebro
Då var årets Framtidsmöte i Stockholm slut igen. Tiden går ju alldeles för fort. Tack alla inblandade, toppen, och jag är lika inspirerad som alltid efter att ha träffat alla igen 🙂 Roligt också med nya bekantskaper, både företagare och politiker samt Svenskt Näringslivs medarbetare.
Igår hade vi ”rundabordsamtal” med en politiker. Jag hamnade med en moderat i år med, Katarina Brännström, riksdagsledamot. Synd att vi inte hann med ett samtal till, i så fall hade det varit spännande med en socialdemokrat tycker jag. Ämnen vi lyfte var bl a utbildning, att elever behöver få rätt vägledning till att välja utbildningar inom de yrken där jobben finns. Vår grupp pratade mycket LOV, då det visat sig att det inte tillämpas på samma sätt i landet t ex. Kika på en kort film här från mötet där politikerna berättar.
Vi fick också lyssna till Percy Barnevik som talade om hur viktigt det är med ett tydligt ledarskap och om hans välgörenhetsstifelse Hand in hand.
Att stå på scenen eller allmänt att tala inför en grupp människor är inte alltid så lätt, vi fick tips av Ledarstudions Lena Ahlström samt skådespelarna Sara Sommerfeld och Sophie Tolstoy Regen. Det var ett riktigt trevligt, roligt och uppskattat inslag.
Den 31 mars är det dags för ett regionalt Framtidsmöte i Örebro, då kommer chansen att träffa politiker igen. I och för sig har jag ju kontakt med ett antal olika politiker från olika partier redan, men det bästa är allt ett möte öga för öga då jag kan förklara mer och visa på problem och besvärligheter och självklart även bra saker med företagandet. Vi ska försöka påverka politikerna att fatta rätt och bra beslut så att det skapas fler jobb i Sverige. ”Ang vem som ska fixa jobben.” Jag hoppas att många företagare och politiker hörsammar de regionala mötena i hela landet.
Några bilder från de två dagarna i Stockholm (men jag får ingen ordning på dem…vill ju att det ska bli lite snyggt med) :
Konferencier Peter Settman, toppen!
Lektion i vad man ska tänka på när man ska stå på scenen
Jens Spendrup, Peter Settman, Anneli Sirsjö, Percy Barnevik
Peter Settman och jag
Jens Spendrup och jag
Igår var det ett intressant inslag om vården i programmet Agenda. Sedan var det en debatt mellan socialminister Göran Hägglund och socialdemokraternas Lena Hallengren.
Se inslaget här, 31 minuter in i sändningen.
Inslaget gjorde gällande att läkarna gör uppror, de hinner inte med att vara läkare på det sätt de önskar. De drunknar i administrativa arbetsuppgifter. Som båda debattörerna påpekar så gäller det inom flera yrkeskategorier. Självklart måste någon sorts ekonomiskt styrsystem användas för att hålla koll på pengarna, men när inte personalen hinner med en av sina viktiga uppgifter att ge patienterna den trygghet och omsorg som vi så väl behöver också, den sociala biten alltså, känns det fel att mäta i pengar överallt och hela tiden. Det behövs med andra ord mer personal.
Men då undrar jag, som Hallengren kommer in på, vad har det att göra med om det är privat eller offentligt driven vård egentligen? Vad jag förstår gäller samma regler för både och.
Jag håller med om att det borde kollas upp ordentligt vem och hur den som vill driva dessa företag ska göra det innan de startas. Men det där kan inte jag ordentligt, men jag svarade ändå på ett inlägg av Ylva Johansson (s) igår på facebook. Jag infogar en del av kommentarerna här och vill gärna att ni som kan argumentera för eller emot också gör det!
I fredags hade jag ett sådant där bra samtal med en vän, då jag blir ytterligare säker på att jag ska göra det jag gör.
Vi pratade om att driva företag och om att jag borde ju kunna få ett annat jobb egentligen (vet jag inte…). Bra betalt (i förhållande till nu kanske…) och ”bara” vara anställd, men är det det jag vill då? Nej, det är det som är charmen och glädjen med att vara egen, jag får göra så många olika saker och oftast sådant jag gillar. Jag får se andra jobba med saker som jag liksom sett till att de ska göra, det är en stor glädje som inte går att beskriva. Ibland när jag kommer till bageriet på morgonen och det är full fart får jag nästan tårar i ögonen och känner mig stolt. Det är för att jag tänkt och gjort det jag vill som de är där 🙂
Men visst blir det knöligt och kämpigt emellanåt, många saker att hålla ordning på och papper som ska fixas med hit och dit t ex. Men, jag tänker såhär, om man nu skulle vilja starta företag och man inte tycker om att göra vissa saker så finns ju hjälp att få. Det kostar en slant men tänk att göra det man brinner för helhjärtat, det tror jag slår mycket. Att trivas med livet och vakna till en ny dag och veta att jobbet man ska gå till känns meningsfullt då tror jag att man också mår bättre i sinnet. Vad tror du?
Sen gör ju jag en del saker som inte har med jobbet att göra i och för sig, men om jag inte gör det så mår jag inte bra för det, det har jag ju känt ett antal gånger. Ett exempel, att vilja hjälpa andra framåt i livet med både det ena och det andra, det gör att jag mår bra också, och nej, jag tröttnar inte, men hoppas förstås att jag ska orka. Men det jag får tillbaka av glada och nöjda människor runt mig, vänner, arbetskamrater, rådgivare osv, samt nöjda kunder som skriver och ringer om att de är så nöjda med våra produkter och vår butik och café, det ger mig kraft att gå vidare.
Lycka till med era liv! Kram på er alla!
Igår hade jag besök av Ann-Sofie Olsson, Almi Örebro. Vi ska ses igen genom deras rådgivningstjänst. Det var Almi (Christian Dokken) som var med på noterna då, för 18 år sedan, hösten 1995, när jag startade Heléns Glutenfria. Vi har sedan haft kontakt lite då och då under årens lopp och de är ett bra bollplank när man har funderingar kring företagandet.
Senare var två representanter från hyresvärden på besök… hm, vi får se om vi kan komma framåt. Det är ju knivigt ibland när ytan inte riktigt räcker till och att utöka lite vore smidigare än att flytta hela verksamheten.
På kvällen var det möte med Celiakiföreningen och Diabetesföreningen och jag kunde berätta om mina planer om en gemensam samlingspunkt för olika handikapporganisationer. Som jag skrivit om ett antal gånger så märker vi att många kunder behöver prata av sig om sina sjukdomsproblem och vi har redan samarbete med Celiakiföreningen som finns hos oss på lördagarna i udda veckor. Där delar man med sig av erfarenheter och tips till personer med olika diagnoser vad gäller mat. Tanken är att också andra kroppsliga besvär ska kunna avhandlas i vårt café där vi hoppas att fler olika organisationer hittar en gemensam mötesplats och där informationsmaterial om olika saker ska finnas samlade.
Kvällen avslutades med ett besök hos Magnus Persson som driver OKQ8 macken i Fjugesta, som för övrigt har våra glutenfria alternativ i grillen! Han visade mig runt i sina lokaler som är nybyggda sedan 2 år och det var toppen att höra och se stoltheten i hans ögon under tiden.
Tack Magnus för peppning!
En lördagsfundering om arbetsmiljö och om att många mår dåligt i dagens samhälle.
I veckan hörde jag ett radioinslag på Radio Örebro (P4 Morgon) med ”stressdoktorn” Tomas Danielsson
Lyssna här! ca 1.40 in i programmet.
En ny rapport från SBU, ”Statens beredning för medicinsk utvärdering” kom med en rapport om att stress, små möjligheter att påverka sin arbetssituation och vuxenmobbing på arbetsplatsen orsakar depression bland de anställda.
Det handlar också om att personer inte i tillräcklig grad säger ifrån om man får för mycket på jobbet, att chefer inte ser hur medarbetare mår, att de inte är tillräckligt närvarande helt enkelt. Jo så kan det också vara kan jag tänka mig, men, jag kan också känna att det troligen inte alltid har med arbetet att göra att personer mår dåligt.
Det kan faktiskt vara så att hälsan påverkas av andra saker också, familjen, fritidssysselsättningar, stress över att hinna med saker som man vill, livssituationen helt enkelt.
Jag tycker att man måste se helheten men självklart ska chefer tänka på att det inte blir för hög arbetsbelastning och inte tänka på kronor och ören hela tiden utan också tänka på att personalen mår bra.
Sen tänker jag såhär, om en person inte trivs på sitt arbete, vilket också mycket väl kan leda till ohälsa, dvs när det är inte arbetsbördan det är fel på, så måste det bli lättare att säga upp sig och söka ett nytt arbete. Eftersom det är som det är med a-kassa vid egen uppsägning, dvs karenstid innan man får ut pengar, så blir personer kvar på arbetsplatser där de inte borde vara.
Denna problematik borde ses över. Och likadant vid uppsägningar vid arbetsbrist, det måste bli lättare för företag att behålla mest lämpad och kompetent personal och inte se till anställningsår. Vad jag förstår så är det arbetsgivare och fackliga organisationer som måste bli ense om dessa regler.
Undrar när det händer?
Den här veckan blev innehållsrik… som vanligt kanske 🙂
Det började i söndags med att Kristina och jag åkte på båtresa med Svensk Cater. Det var mässa på Viking Line Cinderella. Det blev två bra dagar med mycket aktion i våra blå t-shirts och västar med företagsnamnet på ryggen. Vi hyrde ingen monter då det kostade för mycket, utan vi gick omkring som reklampelare och pratade med både tilltänkta kunder och leverantörer. Vi är både kund och leverantör själva till Svensk Cater.
Vi fick lite uppslag till vår kommande utveckling av Heléns Glutenfria. Bra, bra.
Vi var också på en föreläsning ombord med Stephan Rössner, professor och överläkare vid överviktsenheten på Karolinska Universitetssjukhusets enhet i Huddinge.
Han talade bland annat om sunt förnuft angående vår kost och motion och menar att ”alla bantningsdieter är lika dåliga”.
Läs en artikel om en studie som han kommenterar här. (den är inte alls lång)
Sen var det förstås håll igång på kvällarna på båten och de båda banden Stöldgods och W.O.W föll oss väl i smaken. Jag fick tillfälle att dansa en hel del 🙂 Jag ”hittade” en dansant man från Jokkmokk. Härligt, tack så mycket för danserna!!
På onsdagen var jag på ett seminarium om lönesättning som Livsmedelsföretagen höll i. Jag har inte kommit någon vart med ett lönesystem på jobbet ännu. Men jag hoppas på att kunna komma igång med något bra så småningom. Det skulle innehålla olika kriterier som man diskuterar runt under ett medarbetarsamtal osv.
Sedan innehöll veckan en kväll med bowling och hamburgertallrik på Pitchers med Sharp som vi (HG) anlitar när det gäller kopierings- och kassaapparat.
Tack för en trevlig kväll!!
Imorgon lördag är det dags för jobb igen, då är det öppet på jobbet mellan 10 och 15. Då kan man bland annat köpa semlor 🙂
Välkommen!
Så några bilder från båten:
Välkomstdrink, nja….
Bandet Stöldgods
Bandet W.O.W
Dans på båten
Mer dans på båten
Jo men den var riktigt god 🙂
Min erfarenhet av vården är god. Men när jag läser om Jimis erfarenheter så blir jag undrande och rädd. Läs om när han ska ta bort ”syrgastracken”, byta slang till matsäcken, hur han får ”lyckopiller” istället för värktabletter och bollande med tider för att få träffa en läkare angående träning och för att få medicin.
Jag tycker att det är otäckt med tanke på att alla dessa saker har hänt samma person.
Under kategorin Jimi lägger jag in Jimis texter från facebookgruppen ”Kämpa Jimi kämpa” som bildades när han fick hjärnblödningen sommaren 2012.
Jag vill väcka tankar om hur vår fina vårdapparat ibland kan fungera. Det är för många gånger för att vara olyckshändelser tycker jag.
Först härliga framsteg 🙂
———
Skrivet av Jimi 2 februari 2014
Idag har jag testat något nytt, el-impulser. Jag hade sex stycken dioder fästa i mitt vänsterben som gjorde att musklerna jobbade i benet utan att jag gjorde något. Sedan stod jag upp och böjde försiktigt knäna samtidigt som impulserna var på. Det kändes efteråt som man hade använt sig av en medicinboll. Vänsterbenet vart mycket bättre på den korta tiden Det var inte sista gången jag genomgick den behandlingen.
Nu ska jag börja intensivträna hemma efter inrådan av min naprapat. Vilket innebär att jag tränar varje timme. Ena gången jobbar jag med tyngder och den andra gången jobbar jag med finmotoriken. Vi får se om jag kommer orka hålla disciplinen .
Hälsningar, Jimi
—–
Skrivet av Jimi 27 januari 2014
Idag gjorde jag stora framsteg i min gångträning, även om jag inte har balans så korsade jag inte benen en enda gång.
Det var första gången gick med hjälp av en taksele.
——–
Läs mer under kategorin Jimi som sagt. Här ett exempel.
——Skrivet av Jimi 3 januari 2014
Jag saknar mig själv. En 78kg välmående Jimi. Ett par månader innan hjärnblödningen. Sedan rasade jag i vikt ner till 60kg. Mina överarmar var lika tunna som mina handleder, nu har jag gått upp igen med hjälp av all träning. Får man sakna sig själv?
Jimi
——Skrivet av Jimi 18 januari 2014
Jag vill dela med mig av mina tankar angående meningen med livet? Med risk att bli lite djup såhär på lördagseftermiddagen. Efter detta liv vet ingen vad som kommer hända vi kan bara hoppas och tro. Jag har tyvärr efter jag blivit sjuk träffat på en del människor som slutat bry sig/ leva. En del verkar tro att livet börjar direkt efter man stämplar ut efter jobbet, men det är helt fel livet pågår ständigt.
Jag kan berätta om en incident jag fick vara med om, jag skulle tillsammans med min före detta flickvän ta bort tracken jag hade i halsen för att få syrgas. Väl inne på läkarrummet möttes vi av en rygg som satt vid datorn. Jag hoppades på att man tittade i mina journaler och sedan utan att säga hej till oss så gick han bara fram till mig och sa jaså du vill bli av med tracken, ja sa jag förväntansfullt då tog han bara tag i tracken och drog ut den ifrån halsen vilket gjorde att blodet forsade ner på min tröja och min flickvän fick assistera läkaren.
Han kunde omöjligt veta att hon är sjuksköterska då hon var civilklädd. Hon kunde ha varit rädd för blod. Och sedan tog han fram en sax och började klippa bort de döda köttet i halsen jag kan säga att de inte bara var de döda köttet som man klippte i vilket gjorde väldigt ont. Sedan vek han ihop en kompress och tejpade för hålet i halsen så var vi klara.
Det såg ut som ett barn hade satt fast kompressen och tejpat för. Min förre detta lade om såret direkt efteråt så att de blev ordentligt gjort.
De jag ställer mig frågan är, vart är sympatin och empatin? Livet bör innehålla förutom kärlek (älska och bli älskad) och respekt för dina medmänniskor. Så bör livet innehålla positiva minnen/ upplevelser. Tänk dig så här, du åt en god biff i förrgår eller en annan maträtt du tycker om, du umgicks med familjen (barnen) eller med dina vänner förra helgen du drack ett mycket gott vin för två veckor sen. Dessa är positiva minnen/ upplevelser. Om du inte fyller på förrådet med positiva minnen/ upplevelser så blir dessa bara avlägsna minnen och har ingen betydelse i slut ändan. För vem vill sitta på ålderns höst och blicka tillbaka och tänka, oj var det här livet som passerade jag har inte hunnit…
Om du istället tänker att nu ska de bli gott med den här biffen eller någon maträtt du tycker om, nu ska de bli härligt att umgås med familjen (barnen) eller vännerna. Nu skulle de bli gott med de där goda vinet. På så sätt får du automatiskt ditt förråd påfyllt med positiva minnen/ upplevelser och du befinner dig i nuet/ medvetandet och positiva minnen/ upplevelser behövs för att möta det negativa som livet kommer att stöta på när de kära kanske går bort eller du själv kanske blir sjuk. Det får jag hoppas inte händer. Bry dig inte om vad andra gör eller inte gör utan ställ dig själv i centrum för just du är det viktigaste.
Hälsningar Jimi
