Idag har Jimi gått i en trappa, för första gången på över två år.
På facebookgruppen ”Kämpa Jimi Kämpa” finns många filmer på Jimis framsteg.
Här följer några inlägg som Jimi skrivit de senaste dagarna när han är iväg på intensivträning på Visingsö.
11 augusti:
Det började tidigt. Upp klockan06:00 sedan bilen till färjelägret i Gränna, båten över till VisingsÖ.
11:30 sammankomst möte.
13:00 träning och utvärdering första gången jag stod och höll i mig själv i en ribbstol och ingen höll i mig
Läkarsamtal och sedan logopedsamtal och tester.
Man ska söka efter expertis hjälp internationellt för mina käkproblem.
Sedan blev det en god middag och nu lite surf
12 augusti:
Puhh!
Vilket schema!
Varje dag frukost 07:30
09:00 Sjukgymnast
11:00 Logoped
12:00 lunch
14:00 Sjukgymnast
15:30 Logoped
16:15 Sjukgymnast
18:00 Middag
Sedan välförtjänt rast och vila till nästa morgon
Ja visst är det väl alltid nått man glömmer när man åker iväg ,jag själv glömde ögondroppar men som tur var fanns det en läkare här som kunde skriva ut recept som assistenten fick åka till Gränna för att hämta ut.
Sedan tar man ju med sig för mycket kläder, som i mitt fall
20 t-shirts(minst), men det går ju kanske åt
15 augusti:
Vilka dagar!
Man sa till mig att vi är bara hårda mot dem hårda… Gissa om jag har fått slita!
Jag kämpar hårt varje pass och går in i kaklet varje gång.
När jag behöver kraft sista tiden på passet tänker jag på era inlägg ”Kämpa Jimi!” ”Ge inte upp!” ”Nu är det dags!”
Det svårt att lägga upp filmer då nätet är väldigt dåligt men här har ni en vi lyckades få upp!
16 augusti:
Idag var man uppe med tuppen klockan 6. Frukost klockan 8 sen träning klockan 9, så dagen är fullspäckad.
Jag har funderat mycket på varför jag inte fått någon information angående vissa tester som kan göras. Det har missats att göra flera tester på käken och svalget plus andra diverse tester. Jag trodde ett tag att man inte berättade något för att kunna ha vid nästa lönesamtal och säga ”jag kan det, jag vet det.” ”Jag berättar inget för patienterna för då kan jag använda samma knep nästa gång.” Men så är det ju inte. Utan jag har kommit underfund med att man bara är dålig på att informera och jag kanske är dålig på att fråga? Men här har jag fått bra hjälp av logopeden så vi skriver remisser så att jag får göra dessa tester.
Det är bra att logopeden engagerar sig i min käke för det hör ju ihop att kunna prata och att göra olika grimaser. Logopeden hjälper mig att käkträna två gånger per dag.
Jag träffade en logoped veckan innan jag åkte hit som ska hjälpa mig att hitta på andra ord att säga när jag ringer till olika personer eftersom jag har svårt att uttala vissa bokstäver som t.ex. ”pappa”, då ringer röststyrningen på telefonen upp någon annan.
Men här har jag kommit underfund med att jag inte ska byta namn i telefonen utan jag ska öva på de ord som är svåra, precis som vi gör här. Jag berättade det för logopeden och logopeden nickade nöjsamt. Jag var tvungen att komma på det själv sa logopeden sedan.
Jag har tränat med ledaren som håller i lägret och ledaren sa sedan när vi hade tränat ihop att det fanns mycket potential och mycket att jobba med. Det är skönt att få höra detta, jag har väntat på detta. Det motiverar mig att fortsätta kämpa. Det som är bra är att dessa personer kommer att vara i Spanien när jag är där.
Att vara här inspirerar mig otroligt mycket, det är så här det skulle vara jämnt.
18 augusti:
Idag har det varit lite blandat väder, både molnigt och soligt. Förut var jag helt förlamad i vänstra ansiktshalvan men nu har jag fått tillbaka en liten del av mimiken på den sidan då jag kan börja röra på mungiporna. Den högra sidan kunde jag ju redan röra på sedan innan. Det har nog kommit efter alla timmar med logopeden då vi har övat stenhårt på olika ord och ramsor som t.ex. ”Rosa har fått rosor att sätta i rosrabatten i sin rosenträdgård.” Sedan har jag käktränat intensivt två gånger per dag.
Jag ringde en av assistanscheferna idag för jag ville ha två namn och personnummer som följer med mig till Spanien eftersom jag ska beställa flyg till oss. Då fick jag höra att det inte fanns pengar att skicka två assistenter i tre veckor till Spanien. Så det kanske jag kommer behöva betala själv.
Chefen och jag ska ha möte på fredag, då får kanske jag får reda på hur mycket det kommer kosta?
Pengarna finns men det är inte så roligt att sälja ut sin aktieportfölj.
Det räcker ju med att jag redan betalat 96 000 kr för intensivträning i tre veckor. Sedan flyg tur och retur för mig och två assistenter + boende för två assistenter i tre veckor. Och nu kanske löner tillkommer?
Fast samtidigt så går ju det ju i slutändan till mig och min rehabilitering.
Det börjar kännas att det bara är några dagar kvar. Visst längtar man hem lite men samtidigt så är det ju så bra träning här och omgivningen är fin och väldigt lugn. Den gamla klyschan, ”borta bra men hemma bäst”, jag vet inte om jag håller med om det då träningen och maten är suverän. Restaurangmat två gånger per dag samt en underbar frukostbuffé. Jag som gillar historia har ju kommit till rätt plats.
Det viktiga är inte styrkan, för det har jag. Utan att träna samtidigt som man lutar sig ifrån ryggstödet och tänker på hållningen. Att rörelserna är kontrollerade är väsentligt.
19 augusti:
Det är första gången sedan min blödning, alltså över två år sedan jag gick i en trappa.
Jag har inte ens övat att gå upp och ned för någonting.
——————————–
Fortsättning följer. Vilken otrolig resa, från att ha legat orörlig i sängen till detta 🙂
Heja Jimi!!!