Tänk att det redan gått nästan 3 månader av 2019. Många säger att det går fortare ju äldre man blir. Och jaa, det håller jag verkligen med om, eller varför är känslan så egentligen?
Är det kanske för att jag har fullt upp att göra runt mig hela tiden och faktiskt trivs med det? Eller ja, det får vara hur det vill, tiden springer iväg hur som helst.
Ja nu var väl tanken att jag skulle ha kommit igång att skriva. Men nej, så har det inte blivit av olika anledningar.
Tiden räcker väl kanske inte riktigt till, men nej, så tänker jag att det inte riktigt är heller, för det man verkligen vill det hinner man med.
Eller nja, man prioriterar så att det man vill och orkar göra blir gjort. Speciellt om det är små saker som faktiskt inte tar mer än några minuter. Men jag känner mer att det beror på hur jag mått och hur det varit runt mig som gjort att det inte blivit av.
Nu har Bubblis varit igång i lite drygt fyra månader och det har hänt mycket under den tiden också. Men snart så, är jag nog redo att börja skriva igen.
Väl mött på Bubblis om Du har vägen förbi! Det är ju där jag tillbringar den mesta tiden nu för tiden och för den som vill så går det för det mesta att i alla fall komma in och få en KRAM och ge mig en!
Idag, söndag, har jag försökt att koppla bort Bubblis och ägnat mig åt promenad och bilder och lite skrivande här och sen kikat på dokumentärer.
Usch och tvi för vissa saker, t ex i fallet med Josefin Nilsson, hur har det kunna skett ostraffat? Makalöst minst sagt.
Benny Andersson sa i programmet, hon hade självförtroende, självkänsla däremot är en helt annan sak. Är det en av anledningarna till att inget hände, att ingen trodde att det var så illa som det var. Hon fick liksom inte fram det ordentligt? Mina funderingar.
Tänk vad lite man vet om andras väl och ve och liv.
Kram
