Jag reagerar såklart på en artikel i Nerikes Allehanda igen (250112). Den handlar om en tjej som söker hjälp hos Psykiatrin i Örebro. Jag lägger hela texten härnere i form av bilder och en länk för att läsa för dig som är prenumerant av NA och finns här.
Hur kan det komma sig att hon och familjen inte fått mer rätt hjälp tidigare då hennes problem utretts så många gånger? Självskadebeteende, trassliga relationer, diagnosen Borderline med flera diagnoser. Hon behöver särskilt boende eftersom hon inte klarar av att bo ensam.
Det skrivs om samarbetet mellan vården och kommunen som tyvärr inte går så bra. Någon måste väl kunna se helheten och ge hjälp utifrån det känner jag?
Men hur hjälper man bäst då om inte inläggningarna hjälper? Det måste vara jättesvårt att avgöra från fall till fall, men jag undrar också hur de bedöms från fall till fall, jag tänker på min egen historia som jag håller på att berätta om. Jag har ju börjat i ett inlägg här i bloggen om psykos. Först och främst krävs det mer resurser, mer personal tänker jag, men ja, det kostar pengar.
I samma tidning uttalar sig chefen för Psykiatrin i Örebro. Men hon kan förstås inte uttala sig om enskilda fall, utan talar om personalbrist och dålig arbetsmiljö.
Bilder av texten finns härnere och här är en länk till artikeln.
Här förklarar chefen i psykiatrin om deras arbetsmiljö.
Hon kan inte svara något om enskilda fall.
