Min erfarenhet av vården är god. Men när jag läser om Jimis erfarenheter så blir jag undrande och rädd. Läs om när han ska ta bort ”syrgastracken”, byta slang till matsäcken, hur han får ”lyckopiller” istället för värktabletter och bollande med tider för att få träffa en läkare angående träning och för att få medicin.
Jag tycker att det är otäckt med tanke på att alla dessa saker har hänt samma person.
Under kategorin Jimi lägger jag in Jimis texter från facebookgruppen ”Kämpa Jimi kämpa” som bildades när han fick hjärnblödningen sommaren 2012.
Jag vill väcka tankar om hur vår fina vårdapparat ibland kan fungera. Det är för många gånger för att vara olyckshändelser tycker jag.
Först härliga framsteg 🙂
———
Skrivet av Jimi 2 februari 2014
Idag har jag testat något nytt, el-impulser. Jag hade sex stycken dioder fästa i mitt vänsterben som gjorde att musklerna jobbade i benet utan att jag gjorde något. Sedan stod jag upp och böjde försiktigt knäna samtidigt som impulserna var på. Det kändes efteråt som man hade använt sig av en medicinboll. Vänsterbenet vart mycket bättre på den korta tiden Det var inte sista gången jag genomgick den behandlingen.
Nu ska jag börja intensivträna hemma efter inrådan av min naprapat. Vilket innebär att jag tränar varje timme. Ena gången jobbar jag med tyngder och den andra gången jobbar jag med finmotoriken. Vi får se om jag kommer orka hålla disciplinen .
Hälsningar, Jimi
—–
Skrivet av Jimi 27 januari 2014
Idag gjorde jag stora framsteg i min gångträning, även om jag inte har balans så korsade jag inte benen en enda gång.
Det var första gången gick med hjälp av en taksele.
——–
Läs mer under kategorin Jimi som sagt. Här ett exempel.