I och med kampanjen #metoo har många kvinnor berättat om händelser de varit med om under sitt liv.
Jag kunde inte drömma om att det är så illa som det är.
Jag skrev ett inlägg på facebook om hur jag trott att livet fungerar, att människor säger ifrån om saker de är med om på en gång, vilket jag förstått att så är det inte.
Många har nog börjat tänka efter om hur de uppför sig, åt båda håll, och det är bra.
”Jag känner inte Martin Timell.
Jag känner inte kvinnorna som han skulle uppträtt fel emot.
Jag vet att både män och kvinnor kan skämta om saker. Ibland kan det spelas med och hur ska den andra parten då veta vad som är ok och inte?
Jag försvarar inte den person som begår brott, vare sig man eller kvinna.
Varför inte tala om vad som händer på en gång?
Ibland får jag en konstig känsla och undrar vad som egentligen begåtts och hur det uppkommit?
Det enklaste torde vara att säga ifrån på en gång?
Jag har dock inte läst vad han gjort utan tänker mer allmänt om kampanjen ”metoo”.”
Det finns många klipp om liknande händelser.
Nu imorse i tv4, Nyhetsmorgon uttalar sig t ex Elisabeth Thand Ringqvist om Näringslivet. länk
Igår kväll la jag ut detta lilla inlägg på facebook:
”Apropå allt som kommer fram om olika personer inom olika branscher/världar:
hur är det möjligt att dessa historier inte kommer fram förrän nu?
Hur kommer det sig att personer inte blir trodda på, t o m nedtystade, när man berättar om hur ens kollegor uppträder?
Och speciellt när det uppenbarligen sker saker gång på gång.
Som chef och överordnad måste man väl ändå reagera och agera?
Jag har väldigt svårt att förstå den mentaliteten.”
Där sätter jag punkt för det ämnet för egen del och hoppas som sagt att de det berör, de som beter sig felaktigt, har fått sig en rejäl tankeställare!
Men, också att de som blir utsatta, också tänker till om hur de agerar och hoppas på att alla vågar stå upp för och påpekar hur man ska behandla sina medmänniskor.