Det dök upp en intressant artikel på facebook igår. Den handlade om en 8-årig tjej som hade ont i huvudet. Visst kan man få huvudvärk av flera orsaker, men just detta handlade om att det var pratigt och stökigt i klassrummet. Läs här du med!
Det måste väl ändå vara barnen som måste lära sig vara tysta och lära sig att lyssna till läraren, samt att tänka på sina klasskamrater? Jag vet att inte alla är lika och att inte alla kan koncentrera sig lika bra, av egen erfarenhet och av erfarenhet av egna barn.
Jag vet också att det gäller för lärarna att kunna säga ifrån. Men jag tycker också att det behövs fler pedagoger och vuxna i skolan. Det tar dyrbar tid i anspråk av lärarna för att hinna med att hinna hjälpa alla som behöver extra hjälp, samt att lugna en uppspelt och pratig klass. Samtidigt tycker jag att vi föräldrar har en stor del av ansvaret att lära våra barn vardagshyfs.
Jag länkade artikeln vidare för att fler skulle få läsa och det blev lite diskussion kring ämnet.
-
Lena DanielssonEn effekt av jag-samhället. Jag ska höras, jag ska synas, jag tänker inte bry mig om andra, jag vill inte följa regler, jag jag jag. Bedrövligt. Det börjar hemma.
-
Helén KarlssonJa precis, det börjar hemma, det brukar jag säga och skriva, att vi föräldrar har ett ansvar för hur barnen uppför sig både i skolan och utanför. -
Lena DanielssonPå mina ynka 10 år i skolan märker jag stor skillnad. Jag får kämpa varje minut i skolan för att vi alla som jobbar där ska ha en trygg och respektfull atmosfär. Vi når för det mesta en dräglig nivå, men jag är oroad över vart samhället är på väg och vad det gör med våra unga. Jag kämpar, men det tröttar ut… -
Helén KarlssonFörstår dig till fullo, Lena. Jag beundrar lärarkåren.
Oron finns hos mig med.
———————————————————
Så en annan länk gällande samma artikel:
-
Björn NorströmSå löser man grundproblemen i dagens Sverige…håll för öronen och blunda så är problemen borta.
-
Nicklas JohanssonHur gör ni ”over there” Björn? -
Björn NorströmTar hand om grundproblement, mao håller föräldrar och elever ansvariga och stänger av eleven från skolan om nödvändigt. Andras utbildning får inte kompromissas i min skola pga at några beter sig illa. Kravepå beteende och disciplin i skolorna är stora här och barn har myvket mer respekt för vuxna i USA generellt än i Sverige. Dessutom har lärare rätt att säga åt barn på skarpen här eftersom kränkningsfenoment inte existerar som i Sverige. Helt annan skolkultur i USA. -
Nicklas Johansson…låter som vår uppväxt
-
Nicklas JohanssonSkulle behövas betydligt mer jävlar anamma i skolan idag – eller är det svenska samhället i stort som behöver en förändring mot respekt kanske…
-
Björn NorströmUSa hade lite flumskola för 10 år sedan men bestämde sig att städa upp rejält och nu är det ordentligt ordning och reda. Att undervisa på amerikansk skola är en fröjd, elever kallar mig Mister Norstrom och säger ofta Yes Sir när man talar till dom till exempel.
-
Björn NorströmGenerellt har amerikaner mycket mer respekt till varandra än svenskar, speciellt barn till vuxna. Föräldrar här verkligen trummar in i deras barn, liksom skolor gör med elever, vikten i att respektera andra människor.
-
Monia Nordwalloch i hagfors också -
Björn NorströmBra, viktigt att arbeta med barn att respektera andra och även andras rätt till ett tyst och lugnt klassrum.
-
Gunnel TorégeMindre klasser fler grupprum och mer stöd av specialpedagoger till de elever som behöver extra stöd! Man kan inte fostra bort eller ta ”rejäla tag” för elever med t ex en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ! -
Björn NorströmDom flesta i typiska klassrum som lever rövare har definitivt INTE funktionsnedsättningar utan är störiga pga bristfällig uppforstran och avsaknad av respekt för deras klasskamrater. Öven faktumet att i svenska skolor bestämmer barnen och inte de vuxna bidrar starkt till problemet, för att inte nämna att elever i Sverige uppmuntras att bli kränkta för precis allt.
-
Nicklas JohanssonGunnel, har man en funktionsnedsättning så hjälper knappast något annat än rejält med stöd i klassrummet (och övriga livet), men som Björn skriver så är det väldigt få som faktiskt lider av den typen av problem. I de allra flesta fall skulle jag nog påstå att det är vi föräldrar och samhället i stort som måste stå för den största förändringen för att barnen ska få en skolgång värd namnet – lärare och annan personal måste få mer stöd från hemmet