Meningen med livet

När jag låg i sjukhussängen på Sahlgrenska för över två år sen så helt plötsligt var jag ca tre meter upp mot taket. Jag befann mig i en vit avlång blixt på ca en halv meter. I blixten fanns bara mina ögon utan min kropp och ingen smärta alls. Jag kunde då se min egen kropp ligga i sängen, min dåvarande flickvän och en vän som vakade över mig. Hur länge detta pågick har jag ingen uppfattning om och inte heller hur jag tog mig tillbaka i min kropp igen.

Det intressanta i kråksången kom sedan när jag berättade om detta för min vän ett år senare. Han i sin tur berättade detta för sin flickvän. Då sa hon att hon visste det sedan flera månader tillbaka eftersom hennes mamma är synsk och hade sett mig lämna min kropp. Hon sa också att hon väntade på att han själv skulle få reda på det från mig.

Jag har funderat mycket på varför jag fick chansen för att komma tillbaka. Var det för att jag hörde mina nära och kära gråta? Eller var det för kärleken till livet? Eller finns det nåt syfte?

Numera vet jag att det finns något efter detta liv men vad det är vet jag inte eftersom jag inte kom så långt.

Det kanske är så att vi går in i alltet? Vilket skulle innebära att skadar du en annan människa så skadar du dig själv i slutändan eftersom du själv kommer att ingå i alltet till slut. Om människan skulle tänka så skulle det inte finnas några krig på jorden. För vem vill skjuta sig själv? Allting är ett enda stort kretslopp.

Jag vill gärna tro att jag kommer träffa mina släktingar och några vänner som inte är här i dag. Gärna med en flaska rom i handen och några griffin cigarrer

Jag vill gärna ge hopp till alla människor som känner och inte känner mig.
Ge inte upp, kämpa med all kraft du har, för livet kan vara så vackert.

Vi hörs snart, Jimi.