Nuläget

Hej igen!

Idag har jag gjort ny granola. Jag googlade fram ett recept med en massa nyttigheter i. Det är mest havregryn. Det skulle vara honung i men se det tog jag bort. Jag har dragit ner rejält på socker i veckorna. Granola går utmärkt att göra utan sötningsmedel.

 

 

 

 

 

 

Så blev jag klar med skurning av altangolvet idag. Jag fick ta det i omgångar då det var mycket som behövde handskuras bort. Jag har använt mig av ett hemmagjort rengöringsmedel på ättika, vatten och diskmedel. Det ska bli olja på det en vacker dag med.

 

 

 

 

Tänk vad det är härligt med vår. Att se allt slå ut igen, både blommor och blad och frukt. T ex rabarbern här.

  

 

 

 

Jag jobbar på hos Tant Grön. Just nu blir det 3,5 timme måndag till fredag. Vi får se hur det utvecklas.
Ha en fortsatt bra helg!
Kram

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Olika förutsättningar

Söndagskväll och några Corona-funderingar

Igår när jag gick till badgruvan i Lanna var det så många bilar där, så mycket folk alltså. Jag undrar var alla människor tar vägen. Går det att hålla avstånden där tro?
Under dessa varma dagar har det varit mycket folk vid alla bad såklart.

Så funderar jag på bussarna, nu kan det bli svårt att komma med den pga att den kan vara för full när den ska stanna. Alltså, det finns risk att man missar tider till jobb, skola, sjukhus osv.
Och, varför kan det inte vara plexiglas vid chaufförerna precis som i butikerna, då skulle det fungera med avgifterna med?

Och till sist, de stora nöjesattraktionerna i landet, varför kan inte de få ha öppet såsom andra ställen, stora butiker, gallerior, lekland osv. Varför kan det inte vara lika, dvs samma förutsättningar?

Ja, bara några funderingar.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Stolen åter

Hej alla som läser just detta!
Det märktes sist att ni är ett gäng, tack för alla kramar!

Mötet med läkaren kändes ok denna gång. Men trist om han menar att jag ska ha medicin för alltid, det är inte mitt mål. Jag ska fråga nästa gång.
Denna gång höll han med om att jag ska få träffa en psykolog, men först måste pandemin med Covid19 gå över.
Sen berättade jag om hur jag mår nu och han kände igen det som en biverkning av medicinen jag alltså får i sprutform. Den måste ställas in rätt menade han, hm.
Det som stört är att jag inte kunnat sitta ner i lugn och ro, otroligt rastlös helt enkelt, men det har gått över nu.

Hur som helst, jag fick en tablett för att bota biverkningen. Jag tar en om dagen, jag får ta två, men det vill jag absolut inte. Det känns bättre nu så jag är glad för det. Men som sagt, mitt mål är verkligen att slippa den där sprutan vad det lider.

Nu har jag lämnat tillbaka hjälpmedlen jag fick från kommunen, dvs rullstolen och badkarsbrädan. Jag tycker att det går bra utan nu och kroppen är så gott som vanligt. Fotleder och handleder är trötta eller hur jag ska förklara, men jag hoppas att det ger sig.
Tänk vad skönt att kunna röra på alla delar, man ska verkligen vara tacksam när det fungerar.
Jag tar mina promenader runt gruvan och i omgivningarna, det är bra skönt!

Men, detta med viruset, hur stort det blivit. Hur ska det bli med allt, jobb och ekonomin i hela världen?
Där stannar jag för denna gång.

Kram och ha en bra påskvecka trots allt!

Publicerat i Allmänt, Sjukvård | Lämna en kommentar

Corona och allt

Ja nu är det många saker man kan oroa sig för.
Corona-viruset till att börja med, det blev stort och jag nämner det inte mer än så.

Annars med mig själv, ja jag vet inte jag, ledsen och håglös eller vad jag ska använda för ord. Jag är orolig för framtiden såklart, om hur allt ska bli. Det var ju inte detta jag såg framför mig när jag startade Bubblis.
Jag ville hjälpa andra i olika sjukdomar och nu hamnade jag där själv.
Men ett enklare jobb inom kontor är ett mål som jag siktar på så fort jag blir piggare och friskare.
Jag antar att det liksom blev för mycket med allt och med facit i hand var jag troligen helt slutkörd efter Heléns Glutenfria redan. Sen kom det inte kunder och ett underlag att köra Bubblis vidare på heller.
Jag har fortfarande inte fått träffa någon psykolog, men nästa onsdag är det dags för läkarbesök och jag hoppas innerligt att jag får det nu.
Och, medicinen jag får, vad gör den med min kropp egentligen? Vad är vad liksom? Oro kan ju sätta sig hur som helst det förstår jag. Jag måste vara frisk för att kunna söka och få ett jobb.
Fortsättning följer.

Nu har jag i alla fall fått tandskenan och har just börjat använda den så får vi se om sömnen blir bättre/bra.

Tisdagskram till den som vill ha en!
Jag behöver en massa sådana.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Ökning av antipsykotisk medicin

Åh vad jag ångrar att jag inte spelade in samtalet med läkaren igår.
En gång gjorde jag det med en sköterska och det var bra då det står annat i journalen efter det mötet.
Hur som helst, jag ska återge en del av samtalet som gör att jag förstår ännu mer att användningen av antipsykotisk medicin har ökat.

– Hur mår du?
– Jag har besvär med min kropp precis som jag berättat om ända sedan i somras. Jag känner att medicinen jag får gör mig ”nollad”, att jag inte känner mig som jag brukar. Sen har vi min yrsel som jag också haft sedan länge.
– Hur sover du?
– 6 timmar per natt och jag sover som en stock. Men jag ska få en skena för andningsuppehåll.
– Ja de 6 timmarna behöver ju inte vara bra. Sover du på dagarna.
– Ja oftast.
– Hur går det med maten?
– Jag lagar mat och äter.
Sen pratade vi lite hit och dit och han som om jag vore ett barn.
Jag är under LPT, tvångsvård och får för närvarande sprutor som jag inte vill ha.
Annars är jag hemma och det är som vanligt.

– Din kollega konstaterade att jag behöver träffa en psykolog men att jag inte får det.
– Nej, eftersom du inte tar din medicin frivilligt så får du inte det. Man ska äta medicinen i tre-fyra månader först. Och gör man det inte frivilligt så kan du inte ta emot en behandling till.

Ja ni förstår väl  att jag blev en aning irriterad. Och när han sen får in ett ”tror” om det med psykolog när han ska prata om det igen så spänner jag ögonen i honom och säger att ja men då tar du reda på det.
Han fortsatte att säga samma saker som jag redan hört flera gånger under denna process. Jag hade ingen lust att lyssna på det igen och igen och ställde egna frågor. Men se då avslutade han och sa att vi kommer ingenstans för du lyssnar inte och har ingen sjukdomsinsikt.

Jag gick besviken därifrån men får i alla fall ett sjukintyg skrivet.
Och jag är på gång att få en röntgentid som min läkare på vårdcentralen förstår att jag behöver.
Jag är glad att jag är inne i vården men blir ledsen när de inte vill lyssna.
Och, jag vet att fler med mig tyvärr blivit behandlade så också, ledsamt och inte konstigt att det ökar med medicin. Troligen finns inte personal för oss att få träffa och då är deras enda åtgärd medicin. Men det är min personliga slutsats.

Fortsättning följer.

Ha en bra tisdagskväll!
Kram

Publicerat i Allmänt, Sjukvård | Lämna en kommentar

Uppväxt och känsla

Då är mötet med fonden gjort för denna gång, i måndags. Vi får vänta på svar ända till den 19 februari. Nu har jag och vi gjort vad vi kunnat med det, så får vi se vad som händer.

Jag har fler funderingar om mig själv. Att inte tycka eller känna att jag var annorlunda som liten till exempel. Många som har fått diagnoser säger att de alltid känt sig annorlunda i hela livet. Om det hade funnits diagnoser tidigare hade jag säkert också fått det tilldelat. Möjligen har jag det också, men snarare tror jag att alla har mer eller mindre drag av olika saker utan att ha en diagnos. Men det är min teori.

Det där med dyslexi till exempel, när alla i klassen gick och hämtade nya små läshäften och jag satt där med samma genom hela lektionen. Det var i första eller andra klass. Men då tänkte jag inte på att det skulle vara något fel, alla lär sig väl i olika takt. Jag har för mig att jag fick hjälp med det och det var väl inget mer med det då.
Sen var jag och är fortfarande trög när det gäller ibland självklara saker. Jag tror att jag ofta tror att ”enkla saker” måste vara krångligare än vad de är.
Sen har jag svårt att tycka att det jag åstadkommer är något bra. Troligtvis för att det jag gjorde som barn liksom inte dög. Det är en känsla jag kommit på nu på sista tiden att jag nog haft fastän jag inte förstått det.
Jag lär mig för varje dag att uppskatta och tänka på att det jag gjort varit bra på flera sätt men dåliga på andra. Men att tänka på det positiva då det dåliga ju inte går att ändra på.

Apropå diagnoser tänker jag på boken ”Omgiven av idioter”, där kan man nästan lägga över färgerna på diagnoserna. T ex att en röd person nog har drag av ADHD osv.
När jag växte upp delades man inte in i olika fack utan man fick hjälp där man liksom var, med det man behövde. Det tycker jag var bra.
Idag ska du helst ha en diagnos av något slag även fastän det är uppenbart vad du behöver hjälp med. Det känns som att det tar för mycket tid och kraft och är orättvist mot personen.

Så som jag uppfattar så blir vi som vi blir av det vi är vana vid från det vi är små. Får man till exempel inte höra att något är fel eller annorlunda då vet man ju inte det och tänker således inte på det.
Som med barn och ungdomar av idag, säger inte vi föräldrar till, tillrättavisar, hur ska de veta då? Tur att andra vuxna och skolans vuxna i alla fall kan hjälpa till när det i förekommande fall går överstyr och behöver styras upp. Detta vad gäller både positiv och mindre positiv respons.

Ja, några tankar igen.
Nu en ny dag och söndag och ett oskrivet kort här i Lanna för mig.
Ha en bra dag alla därute!
Kram

Publicerat i Allmänt, Sjukvård, Skola | Lämna en kommentar

Trötthet

Idag tänkte jag skriva om den där tröttheten som flera runt mig talat om tidigare. Jag har inte förstått den ordentligt tidigare.
Men under sensommaren och hösten blev jag varse hur det är. Jag blir plötsligt supertrött och måste sova ordentligt helst på en gång. Det kan räcka med bara några minuter men sova måste jag.

Idag läste jag om en Örebroprofil med spelberoende. I texten stod om sorg i familjen och tänk vad lite man vet om människors tidigare liv egentligen. Vi har ofta ingen aning om vad personer gått igenom tidigare i livet.

Jag börjar mer förstå varför jag blivit den person jag blivit. Nu håller jag på att forska i en del av det för att få visshet. För att jag ska komma till ro kan jag tro.
Min kropp är antagligen så van att bara köra på med allt i livet och när det liksom inte gick mer kom minnen ikapp och kroppen sa till hur den mår. Det gjorde den säkert under tiden med Heléns Glutenfria med, men jag förstod inte det då.

Men, jag vill inte sluta jobba för det, jag klarar vissa saker, bara jag vet att jag får vila sen.
Så imorgon när vi ska träffa Allmänna Arvsfonden för att redovisa hur vi ser på en fortsättning på Bubblisprojektet så hoppas vi att det ska gå bra och att vi får fortsätta projektet. Vi har nämligen redovisat första året och ska nu få ett utlåtande av fonden när de är klara med bedömningen.
Jag är så glad att handläggaren ska komma imorgon.

Denna helg, igår kväll, var jag iväg på min bästa energigivare som jag haft i många år nu, dansen, bugg och fox.
Igår var det Brunnsparken i Örebro som gällde och bandet Casanovas. Jag blev helt salig och lycklig över flera danser och energin den ger är för mig just nu oslagbar. Hade jag inte haft dansen de sista, säg 10 åren, vet jag inte om jag hade orkat det jag gjort.

Så, imorgon måndag blir en spännande dag. Håll gärna tummarna!

Kram och ha en bra vecka!

Publicerat i Allmänt, Bubblis | Lämna en kommentar

Röntgen

Idag blev det åter ett läkarbesök. Denna gång hos min läkare på vårdcentralen.

Han vet ju att det kan bli lite knepigt med mig så han sa att ”du kan ju lägga dig på britsen med en gång”. Vi skulle nämligen kolla magen.

Det är något knepigt på två olika sätt och resultatet idag blev att han sänder remiss till skiktröntgen av magen och organen.
Vi talade om att har man haft problem länge och inget hittats ja då blir man ju till slut van vid att må så. Och detta problem har jag haft väldigt länge och jag kommer ihåg nu att tidigare mådde jag illa av att ligga på ett speciellt sätt men det går bättre nu för tiden.
Men olust-känslan finns där på samma sätt och nu ska det bli av att se vad det eventuellt kan bero på.

Det visade sig också att läkarna (denna och den i psykiatrin) visste om varandra från utbildning så det bytte vi några ord om också. Vi konstaterade båda två att det tar några gånger innan läkare och patient känner varandra litegrann.
Sen blev det blodprovstagning angående njurfunktion och salter.

Annars blev det mer tv ikväll. Denna gång en dokumentär om isbjörnar. Oj så de fick jobba ungarna, jodå, mamman också må ja lova.
Nu kör vi ”På spåret”, inte för att jag brukar kunna så mycket men i alla fall. Och så gillar jag givetvis programledarna med 🙂

Ha en bra kväll och helg!
Kram

Publicerat i Allmänt, Sjukvård | Lämna en kommentar

Läkarbesök

Igår var jag på ett läkarbesök på avdelningen där de haft mig inlagd.
Denna gång kändes läkaren mer tillmötesgående.
Vi pratade om olika saker och han menade att han både sett vad som hänt med min kropp vid olika tillfällen och fått det till sig av övrig personal.

Vi pratade om ett uttryck ”symatic symtom disorder”, SSD, vilket har, som jag uppfattade, med trauman i kroppen att göra. Man kan inte komma ihåg saker som hänt före två års ålder menade han men förstod att kroppen fortfarande har det i sig om det inte kommit fram tidigare, som det inte gjort för mig.

Så förklarade han varför han valt just den medicin han valt och det är för att min kropp ibland reagerar som den gör.
Han var också beredd på att min kropp skulle komma att reagera som den gjorde. Han fick hjälpa mig att bära jackan och stödja mig på väg ut ur rummet och till en stol där jag fick vänta på sköterskorna som skulle ge mig en spruta. Fötterna vill inte riktigt lyda och kroppen för övrigt blir delvis lealös.
Min känsla är att när jag känner mig trygg (med olika personer) så fungerar min kropp  som den mår, men när jag inte känner mig trygg och när jag är ensam och måste röra mig osv så fungerar det oftast. Jag har ingen annan förklaring och nu fick han återigen se det.

Han konstaterade glatt ”så du känner dig trygg med mig nu då alltså”. Likadant när jag grät när jag berättade vissa saker. Jag förklarade ”att det här är jag, jag visar känslor, blir det ledsamt så gråter jag, så är det bara”.

Vi var också överens om att mina kroppsliga symptom givetvis behöver följas upp av vårdcentralen.

Hur som helst, när jag skulle få sprutan lyckades jag förflytta mig själv till det rummet.
Jag hade bett om att en sköterska till skulle finnas där för att hålla min hand, eftersom jag tycker att det gör riktigt ont att få spruta.
Denna gång gick det riktigt bra och jag märkte att just dessa sköterskor blev jag lugn med och vi pratade på om olika saker som distraherade mig från att känna så mycket. Vi konstaterade att det är väldigt viktigt hur personalen uppträder när man är så rädd som jag. Jag tror att dessa känslor har att göra med saker från min barndom. Jag har många teorier, men det kanske jag skriver om en annan gång.
Är du mer intresserad så kan vi skriva om det Du och jag.

När det var klart fick jag tala med mig själv för att sätta på jackan och ta med ryggsäcken och så fick sköterskan släppa ut mig från avdelningen.

Förhandlingen i måndags innebär att jag är under fortsatt LPT till 3:e april, men på lång permission och ska få en spruta var fjärde vecka. Som jag alltså absolut inte vill ha.
Överklagan är skickad.

Jag såg ett filmklipp som än vän sände till mig via facebook där det talas om hur mycket medicin som skrivs ut som egentligen inte är bra, skrämmande. (Klippet är från 2016)
Peter Götszche

Men som sagt nu är jag hemma och ska ta tillfället i akt att bland annat gå ut i dagens sol och blåst.
Tänk vad skönt igår att solen kom fram, fram på dagen.
Ha en bra lördag med vad ni än har för händer!
Kram

Publicerat i Allmänt, Sjukvård | 4 kommentarer

Nyårstankar 2019

Ett år har gått igen och reflektionerna blir många efter ett händelserikt år.

Bubblis går inte så bra ekonomiskt och vi saknar kunderna, besökarna. Vi måste nå ut bättre och hoppas bland annat på ett bättre samarbete med fler föreningar  under kommande år. Regionen och kommunen borde också få mer inblick i vår verksamhet då vi fyller en funktion och är ett komplement till deras verksamheter.

De som kommer i kontakt med vår verksamhet och väl kommer och besöker oss blir nöjda med det som möts. Men, sen tänker alla olika, beroende på vad man kommer in som för personlighet, vilken hatt man har på sig så att säga.
Min tanke är att uppnå en trygg plats där personer ska kunna känna gemenskap och hemmakänsla. Sen ska givetvis ekonomin gå ihop också.

 

 

 

 

Under året har jag återigen blivit varse att kommunikation är A-O var än i livet man är. På jobbet, privat, inom vård, skola, ja överallt.
Under sommaren hamnade jag på sjukhus då jag fick många olika symptom i min kropp, vilka fortfarande uppträder till och från.
Det blev ambulans in ett antal gånger. Nu kan hemtjänsten hjälpa mig i olika situationer.
Egentligen har jag visst alltid haft ont i kroppen av olika orsaker och på olika ställen. Det har jag konstaterat nu efter att ha blivit varse att jag varit med om traumatiska händelser när jag var liten.

Jag känner mig orättvist behandlad vid sommarens händelse på USÖ. Jag har anmält  händelsen till Patientnämnden och har nu en dialog med verksamhetschefen.
Jag hade blivit remitterad till neurologen genom min vårdcentralsläkare och genom undersökningarna som gjordes uteslöts ALS och MS, vilket är skönt.

Några frågor:

När neurologen inte hittade några fel skickade de över mig till psykiatrin, varför?
En annan avdelning hade väl kunnat ta över letandet efter fel?
Eller att de bara skulle ha skickat hem mig?
Och, hur kan det komma sig att inte psykiatrin kan skicka över en patient till en annan avdelning?

Vad var det då som hände? Jo, min upplevelse var att läkaren sa till mig att min mamma och jag skulle få läsa några papper och skriva på dem innan något mer skulle hända. Speciellt för att förhindra medicin och tvångsvård.
Men så blev det inte alls och allt detta finns i mina journaler nu och det späds uppenbarligen på hela tiden blev jag varse då läkaren som jag har i psykiatrin hade utökat historien, till en förhandling som hölls igår måndag.
Det är som att leva i värsta filmen just nu, inte det minsta trevligt.
Den läkare som var med under förhandlingen (en annan) berättade för rätten att jag är svårdiagnostiserad och har svarat ovanligt fort på medicinen som jag inte alls vill stoppa i mig.
Jag har min slutsats klar, skönt med det han sa i alla fall.

Just nu är jag i alla fall hemma och det är väldigt skönt. Samt att jag har en ny tid till min läkare på vårdcentralen inom kort, vilket känns bra.

Och så tar vi nya tag med Bubblis inför 2020 och har årsmöte den 9/1. Jag har en del arbete framför mig att få ihop allt. Det var mycket jag drog igång med Bubblis det är och var jag medveten om. Men, med facit i hand så blev det lite för mycket.
Så utmattad av allt jobb som blev, det är jag allt.

Men, jag kommer igen och hoppas att Bubblis ska komma igång ordentligt och bli den där mötesplatsen jag har sett framför mig så länge 🙂
Och alla mina små lappar och idéer om allt håller jag på att få ordning på nu och det blir pärmar med många tankar och funderingar 🙂

Jul 2019

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det då:
Jag önskar alla ett gott slut på 2019 och en god start på och ett gott nytt 2020!
Kram

Publicerat i Allmänt, Sjukvård | Lämna en kommentar