Lärare / elever / betyg / anställa

I torsdags deltog jag på en träff med Göran Hägglund (kd) tillsammans med ca 20 andra företagare i Rådhuset, Örebro. Det handlade bl a om bostadsbyggande, företags- och utbildningsfrågor.
Vi konstaterade tillsammans att ett bättre samarbete mellan skola och näringsliv ska ge eleverna bättre förutsättningar att välja rätt utbildningar där det finns arbete att få.

Det kom också att bli en diskussion om läraryrkets status och hur den kan höjas. Lärare idag har svårt att hinna med alla uppgifter de har, bl a att fylla i en massa papper och uppgifter om hur eleverna utvecklas. Någon tyckte att detta går till överdrift, alla elever är olika och kanske man kan göra det mer för några och mindre för andra. Hägglund svarade att en utredning håller på att se över detta. Men, undrade jag, vad händer under tiden?
En sammanfattning av svaret blir ungefär såhär: ”om man är rastlös så är politik inget för den, vi gör vad vi kan och det är inte gjort i en handvändning”.
Ok, tänker jag, men det är ju problem nu, resurser måste till för att kunna göra saker som lärarna inte riktigt hinner med, dvs vara psykolog, förälder, ta hand om bråk efter rasterna och självklart hjälpa svagare elever. Det kan ske i klassrummet tillsammans med de andra barnen (för att inte peka ut någon). En del lärare orkar med detta men inte alla. Även om det är bra styrning från rektor hänger det ju till syvende och sist på eleverna, behövs det stöd så gör det.

Detta för mig in på en annan sak. Imorgon ska jag ut och prata med två högstadieklasser genom ett samarbete med Svenskt Näringsliv. Under vecka 45 ska flera företagare ut i skolor och träffa elever och politiker ska praktisera hos företagen. 
Jag ska bl a prata om hur jag startade mitt företag och om hur jag tänker när jag ska anställa någon. För mig är det viktigt med en medarbetare som självklart har intresse för sitt arbete, är noga och ordentlig när den utför arbetet och är företagsam.
Det är inte bara det som står i dagens betyg som är viktigt utan hur du är som person. Jag skulle gärna se att det fanns någon form av betyg i ordning, uppförande och närvaro också eftersom det är det som är så otroligt viktigt. Hur ett sådant skulle utformas och hur det skulle genomföras och vem som skulle sätta det har jag mina funderingar om men det blir för långt att skriva om.
Hur som helst tycker jag att alla elever (och vuxna) måste inse att det är för deras egen skull ett sådant betyg i så fall skulle finnas. Självklart har föräldrar och familj ett finger med i spelet om hur eleverna uppträder i skolan men eftersom inte alla har samma förutsättningar så måste skolan också få kräva ordning och reda. Jag tycker inte att det är något konstigt eller påtvingat krav. Eleverna förbereds för arbetslivet och vi, företagare/arbetsgivare anställer självklart personer som är ordningssamma och företagsamma.
Det talas mycket om att flera inte klarar hela gymnasietiden (ja inte grundskolan heller) med godkända betyg. Nej just det, alla är inte lika, vi kan inte kräva att alla ska gå treåriga gymnasieprogram. Låt dessa elever som oftast är mer praktiskt lagda att gå ett år istället och då med mer praktisk inriktning för att komma fram till vad man skulle kunna arbeta med. Betygen där skulle kunna inrikta sig på andra saker än på hur bra den personen är på matte eller svenska.
Som sagt, idéer finns det om diverse saker.
Tack Göran Hägglund för att jag fick träffa Dig, hoppas att det blir fler gånger! Du hann med att skämta ett flertal gånger under diskussionen i Örebro, både med företagarna och på kvällen med Kristdemokraterna på Stora Hotellet där jag också fick delta tack vare KD i Lekeberg 🙂

Det här inlägget postades i Företagande, Politik, Skola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *