Idag skriver jag en tredje krönika i Nerikes Allehanda. Denna gång om barn, ordning och reda samt om betyg i skolan.
Krönika 8/8-2014
”Var sak har sin plats”, det sa alltid min pappa. Just då var det alla saker som var med i tältet på sommarsemestrarna det handlade om. Vi hade ett tält med separat sovtält och i yttertältet hade vi köksavdelning med en stor bagarlåda. I den packade mamma alltid med mandelkubb och ”tältkakor”, våra favoritchokladkakor med pärlsocker på som hon bakade. Sen var det gasolköket som alltid puffade så rogivande på morgnarna när mamma och pappa gick upp och skulle dricka kaffe innan min bror och jag vaknade.
Där i tältet var man tvungen att hålla ordning på sina saker ordentligt, för att det skulle fungera praktiskt. Man fick också anpassa sig mer efter varandra än hemma. Det var bra tider där i tältet med bara oss fyra. Vad roligt vi hade!
Att föräldrar lägger grunden till hur vi blir som vuxna är jag övertygad om. Trassliga uppväxtförhållanden påverkar säkert personligheten. Jag är glad att mina föräldrar satte upp regler för hur man ska uppföra sig. Jag är övertygad om att jag haft nytta av det senare i livet.
Att som barn tidigt få veta att man ibland måste vara stilla och tyst och lyssna bäddar för att barnet också förstår att i skolan och i förskolan är det läraren/pedagogen som bestämmer. Att sedan vara en bra kompis och behandla andra som man själv vill bli behandlad, det borde vara medfött. Min känsla är att det inte riktigt är så längre och vad kan det bero på? Har inte vi föräldrar tillräckligt med tid för våra barn? Är det för många andra saker som hägrar efter jobbet eller utbildningen, så att vi tappar bort de små på vägen? Har vi för höga krav på oss själva, så att vi inte ens hinner med att se deras uppväxt och framgångar och motgångar i skolan?
Jag har två egna barn. Under den äldstes skoltid funderade jag över om en enda elev ska få förstöra för en hel klass? Varför flyttades inte eleven? Hur ska läraren hinna med och orka leda klassen när en elev stör helheten? Det var en jobbig tid både för sonen och för oss föräldrar.
Vi föräldrar måste ta vårt ansvar och lära barnen hyfs redan innan de börjar skolan. Läraren finns där i huvudsak för att undervisa, inte för att uppfostra våra barn. Likadant är det i förskolan. Om föräldrar inte klarar av att ta sitt ansvar måste samhället ta vid.
Nu i veckan talade jag med en 20-årig tjej som undrade varför det inte ges betyg i ordning och uppförande. ”Tänk, då skulle nog fler få sig en tankeställare och bli ordentligare och bete sig bättre” sa hon. Ja, det har jag efterlyst länge. Över huvud taget tycker jag det är en självklarhet att ge betyg. Varför hymla med att du kommer att bli bedömd för saker du gör? När du ska ut och söka arbete kommer du alltid att bli bedömd, inte bara efter skolresultatet, utan också utifrån hur du är som person. För mig som arbetsgivare är det självklart viktigast hur du uppför dig och hur noggrann och ansvarstagande du är.
Det känns ledsamt att inte ungdomar får med sig mer av ansvarskänsla hemifrån. Alla är inte lika men jag tycker att vi måste vända trenden. Arbetsmiljön i skolan måste bli bättre. Det måste bli mer ordning och reda och bättre uppförande. Det gäller inte bara i skolan utan överallt i samhället.