I lördags kom en tjej från Stockholm till Heléns Glutenfria för en intervju. Hon skriver om intressanta saker hon kommer över så att säga. Jag fick bl a höra om en kvinna med fyra barn som tappat minnet och fått börja om totalt från början och lära om allt, snacka om en stor livshändelse. Tur att man inte vet vad som ska hända i framtiden.
Hur som helst, Camilla, som frilansjournalisten heter, fick höra min berättelse om företagsstart och upp- och nedgångar under resans gång och det ska bli spännande att se resultatet, fortsättning följer alltså!
Camilla har också skrivit böcker. Det blev förstås ett intressant samtal mellan oss även om andra saker som det visade sig att vi hade samma åsikter om, t ex ämnena i två av hennes böcker.
Den ena som handlar om hur viktigt det är att barn (vi alla förresten) får höra om positiva saker som händer på nyhetsprogram t ex och inte bara matas med negativa saker.
Den andra handlar om svordomar, vem bestämmer vad som är fult och inte t ex.
Vi förundras också båda två över hur det kommer sig att det är så mycket svordomar i både tv-program och i filmer och t o m i texter i tidningar. Det är ju inte konstigt att det blir vanligare att vi använder det i vårt dagliga tal, både barn, ungdomar och vuxna. Vi tycker väl att vi förstärker det vi menar, men på film och tv, där man har chansen att ta om en inspelning, varför?
Kanske är jag gammalmodig och löjlig… men det går till överdrift ibland… tycker jag…
Jo, böckerna: här är en länk till dem, hör gärna av Dig om Du blir intresserad av dem!