Jag lärde känna Erik Widlund under tiden som jag började jobba med Bubblis på allvar under 2018. Nyligen blev han intervjuad om sitt liv i en podd. Se under bilden!
Erik är bland annat ambassadör för Riksförbundet Hjärnkoll och föreläser om suicid.
Erik har också blivit en duktig fotograf med tiden. Bilderna i detta inlägg har Erik tagit själv.
Erik finns också på Facebook och Instagram om man vill följa hans resa i livet med föreläsningar och olika event som kommer att dyka upp angående fotografier också.
– Hjärnkoll arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.
Erik berättar om hela sitt liv om hur han fått lära sig att leva med sin situation/depression.
Det är frågor, känslor och mående man får jobba med hela tiden säger han. Och frågor som rör situationer man hamnar i har inte bara ett svar, det är olika för olika personer. Erik pratar också om acceptans.
Längre ner kommer ett tips till om ett radioinslag om ett arbetsplatsbesök av Hjärnkoll.
Här finns ett poddavsnitt att lyssna på där Erik blir intervjuad av Martina, Hjärnkoll, Skåne. Det handlar om alkoholberoende samt andra beroenden och om hur Erik haft det med flertalet suicidförsök under åren.
Ca 40 minuter in i sändningen handlar det om hur Erik har börjat må bättre.
—————
Jag är 46 år, en glad och energisk person och som inte gillar att sitta still.
Men depressionen finns där hela tiden.
Jag känner mig utanför och mindre värd.
Men nu kan jag i alla fall förstå att jag är en bra person.
Jag var väldigt sjuk under en 10-årsperiod. Mellan ca 24-34 års ålder.
Alkoholberoende, ingen sjukdomsinsikt.
Jag kände mig som världens sämsta människa.
Jag hade en beroendeproblematik men har nu en beroendepersonlighet.
Jag förstod inte känslor. Men nu har de en plats i mitt liv, t o m så att jag älskar dem.
Ångesten fyller en funktion nu och jag har lärt mig att hantera den.
Våga att göra en förändring. Våga prata om att man är en bra person, men också se sina brister.
Man ska inte jämföra sig med andra utan med sig själv över tid.
Historien kan man inte göra något åt. Leva i nuet. Medvetenhet om vad man kan. Fokusera på bra saker.
Angående sjuktiden, det hade varit bra att få mer hjälp med levnadsvanor. Fokus på hela personen och inte bara beroendet eller sjukdomen.
Mamma och terapeuten samt nära vänner betyder jättemycket.
KBT idag.
Det är en styrka att kunna be om och ta emot hjälp.
Jag har fortfarande tankar om döden. De kommer alltid att finnas där men de får inte bli styrande.
—————
Acceptans enligt Wikipedia: en persons erkännande och godkännande av en situation, process eller företeelse. Det kan ibland handla om att acceptera en situation som upplevs obekväm eller negativ, men utan att försöka ändra på den eller protestera.
Erik med sin hund Daisy.
Det behöver pratas mer om hur vi mår allmänt idag tänker jag.
Jag hörde ett inslag från P4 Gävleborg i förra veckan som handlar om en arbetsplats, Stora Enso, där två medarbetare under ett års tid tog sina liv och där en tredje var på väg. Men det avstyrdes av en vän.
Efter de två första händelserna bjöd företaget in en ambassadör från Hjärnkoll för att tala om sitt arbete. Det är ju oftast inte något det pratas om på rasterna. Den tredje personen berättade då för sina kollegor att han också mått så dåligt att han tänkt ta sitt liv. Han tycker nu att stämningen och jargongen på arbetsplatsen har blivit mjukare.
Länk till inslaget här. Datum 250129 och 1,55 in i den sändningen.
Detta fick jag till mig 21 januari. En ny giv inom psykiatrin i Örebro. Jag hoppas att det djupare samtalet sätts före en snabb medicinlösning. Men självklart behövs det med ibland, för kortare eller längre tid. Men samtalen upplever jag som väldigt viktiga.
