Dagsläget

Hej!

Nu var det längesen jag var här igen. Psyket och läget är väldigt varierande. Tänk att det kan gå så upp och ner hela tiden. Innan man befunnit sig i det här förstår man det inte kan jag säga. Ofta kan tankar komma som att inte vilja leva, så illa är det ibland. Jag antar att det är detta som kallas för psykisk ohälsa.
Jag har svårt att förstå hur jag hela tiden förut var så positiv. Att jag t ex la ut alla glada och peppande upprop på morgonen, men jag ville det och blev peppad och glad själv av att göra det. Nu förstår jag, att är man i detta läge så är det svårt att ta till sig sådant.

Självklart vill jag vara som förut och jag försöker.
Jag vet inte hur mycket pandemin spelar in i detta. För mig är det danserna som uteblir och det är jättetråkigt. Pandemin är så frustrerande och tråkig och jag hoppas verkligen att vi i år ska kunna återgå till ett normalare leverne. Omikron är ju i alla fall inte lika illa eller hur man ska säga.

Det här med tankarna om att ”inte vilja leva”, det är förfärligt att överhuvudtaget känna så. Men det är tankar som flyger in och ut ibland. Jag vet att jag har det bra. Jag är frisk för övrigt just nu. Jag har mina barn och min mamma. Mina vänner, som jag förvisso inte träffar så mycket alls just nu. Jag har mitt jobb jag åker till på dagarna, Tant Grön! Men det hjälps inte, tankarna kommer och går. Många saker känns jobbiga bara och totalen blir katastroftankar i huvudet. Tack och lov så kan jag sova rätt ok på nätterna. Då är det precis som om att jag vet att jag i alla fall inte kan göra något åt saker och ting.

Jag stannar där för idag.
Ha det gott!