Svartsjuka – självkänsla

Här kommer en text om något jag skulle ha kunnat skriva om för 15-20 år sedan. Men jag antar att tiden lär, att man blir förståndigare och ser saker på vis man inte gjort tidigare. Så kanske min egen självkänsla har blivit något bättre? Men det där stinget av svartsjuka eller avundsjuka eller vad det nu är, kommer ibland nu också.
Att vara svartsjuk, eller vad det nu är som gör att man mår dåligt i förhållanden t ex, finns i flera grader tror jag. Sen kan man ju undra vad det är som gör att man känner som man gör. Kan det vara att man har något med sen barnsben? Kan det vara så att det inte är svartsjuka utan något som påminner om det? En rädsla att bli lämnad, att bli ensam? Bygger det på dålig självkänsla? Här kan du läsa mer om självkänsla/självförtroende.

Jag funderar såhär om man är i ett förhållande, visst borde man vilja hjälpas åt om det är så? Att hjälpas åt för att det ska kunna fungera bra för båda två? Om det nu finns något den andra skulle kunna göra för att underlätta vill säga.
Att prata om det är a och o, det är jag i alla fall säker på.
Vare sig man är vänner, sambos, gifta, ett par, så vill man väl hjälpa till?
Dessa känslor kan ju komma i olika situationer. Men efter att ha hört flera par som har det trassligt när det gäller dans t ex, så tänkte jag att varför inte skriva om det.
Kanske det kan hjälpa någon.

Detta inlägg la jag ut på Facebook för ett tag sen och hade tänkt att jag skulle använda svaren jag fick till denna bloggning. Men, nu är inlägget borta, vilket jag inte förstår?
Men, men, jag hade skrivit det i ett worddokument för att just kunna återkomma till det.

Inlägget blev också en förklaring till att ibland blir det nobben när man bjuder upp och det klart att man får acceptera det. Självklart känns det bättre om det är av en ”bra” anledning, men givetvis är det tråkigt. T ex lovat någon annan, ska gå hem, ont någonstans. Som några svarat, det är inte ok att nobba och sen direkt går upp med någon annan. Sen tyckte de som svarade att det är dumt att boka danser och ja, det kan så vara men ibland kan det väl ändå bli så för att man vill.
En sak till, får man nobben, ska man inte tappa sugen utan bjuda upp igen.
Hur som helst, här kommer inlägget.
———————————

Det här med dans och ”koder”, ni som är ute och dansar som jag, snälla hjälp mig lite här!

Det här med att bestämma eller inte bestämma danser med någon kan vara svårt ibland. Ofta vill man dansa med fler men att det inte faller sig så, man är upptagen när den andra är ledig och tvärtom.
Är man på dans som par brukar det ofta vara så att man börjar dansa tillsammans, så länge som man vill och sen dansar båda med andra. Sen efter pausen brukar det bli en sväng om med sin partner igen och sedan givetvis sista dansen. Eller, rätta mig om jag har fel?
Självklart är det individuellt och man gör olika men såsom jag beskrev är väl ganska normalt?
När man är där själv kan det ju hända att man ändå har bestämt att börja första dansen med någon, eller? Och då är det ju så, om någon kommer och frågar om en dans då, så får man säga att vi kan dansa senare för jag har lovat en annan just nu.
Men det är inte alldeles enkelt att det blir av om man inte bestämmer ordentligt var och när den dansen ska bli av, om det inte är just första, första efter pausen eller sista. Men bestämmer man något så gör man.

Sen om man dansar med någon ny eller bekant och tycker att det var trevligt och roligt och säger att det får vi göra om men inte bestämmer att det blir just samma kväll, nej men då blir det väl en annan gång. OK? Även om jag förstått att om man själv blir uppbjuden och det fungerar bra så ska man helst bjuda upp tillbaka samma kväll. Men som jag skriver, ibland blir det svårt att få till det.
Men bestämmer man att ja det var bra och vi tar en sväng till efter pausen, eller att vi dansar sista, ja men då gör man det.

Till sista dansen (den är ju speciell så säg?), om någon man frågar har lovat någon annan den dansen, så har man förstås överseende med att få ett nej. (bra då också att den tillfrågade verkligen talar om varför den säger nej). Och om man dansar med en person som ”lovat bort sig” till sista dansen och bandet säger att nu är det sista, så får man helt enkelt acceptera att personen ifråga talar om som det är om den lovat någon annan, och tackar så mycket för dansen. Eller vad säger Du, som förstår hur jag menar?
Det har hänt mig själv och jag tycker inte att det är något konstigt.
———————————————–
Ja, känslor och dans kan sätta spår ibland.
Roligt är det i alla fall och kom ihåg att vi kan hjälpas åt så att det ska kännas bra för alla.
Här en krönika om bl a att nobba.

utan varandra är vi ingen

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *