Livet, alla har vi våra saker som snurrar runt i huvudet, ända sen barnsben eller påverkan av allt som händer oss under livet.
Jag brukar inte vara den som tänker tillbaka på när jag var barn för jag tror att jag hade det väldigt bra då. Men på sista tiden har jag funderat mer över hur och varför jag är som jag är och tänker på vissa saker som säkert påverkat ändå.
Det kanske kommer en dag man gör det, jag vet inte riktigt. Många saker lägger jag ofta bakom mig då det ju liksom inte går att ändra på, varför ödsla tid med att fundera på det mer kan jag tänka ibland. Men därmed inte sagt att det är enkelt att göra så, för det är det då rakt inte. En del saker är envisa och hänger i i alla fall se.
Hur som helst har det varit mycket en lång period, fastän det kanske inte verkat så.
Men som sagt, alla har vi vårt och vi påverkas väl olika av olika saker skulle jag tro.
Nu har jag i alla fall kontakt med en kurator och ska försöka bena ut några saker som grott under en längre tid, till slut tog jag förnuftet till fånga och tar hjälp.
När jag tänker tillbaka på Heléns Glutenfria-tiden kan jag nu tänka mig att jag var ganska slut då. Och i och med konkursen förlorade jag ju faktiskt min ”lilla baby”. Även fastän jag var klar med det så blev det ändå ett definitivt slut och avsked.
Sen har allt rullat på och jag har väl inte tänkt så mycket på det egentligen. Men, en slags sorg var det ju. Sen allt som hörde till, kontakten med alla kunder, leverantörer, alla kontakter i olika sammanhang jag var med i. Jag måste erkänna för mig själv att jag saknar allt det väldigt mycket, att träffa alla människor jag gjorde då.
Hur som helst, sen har det varit lite rörigt för mig på olika fronter och mycket engagemang som tar tid och kraft såklart. Det har ju varit både att söka nya arbeten, försöka få till allt kring Bubblis och under sista halvåret också jobb i skolköken. Det har väl blivit lite rörigt bara.
Sen att Allmänna arvsfonden sköt upp beslutet några gånger angående Bubblis, har självklart också påverkat tankarna. Men, så som jag fungerar ser jag det som att det har väl haft en mening det med, att det blev så. Det var helt enkelt inte dags ännu.
Så får vi se imorgon hur det blir med det hela, med drömmen som startade redan 1994 när jag blev glutenintolerant.
Det skulle vara så roligt och spännande att få sätta igång då det också är så många som ser det som något bra och välbehövligt.
Väl mött imorgon, nu är det visst sovdags.