Coachsamtal på jobbet

Igår hade jag en genomgång av några av mina samtal på jobbet med vår coach. Det är verkligen nyttigt att höra hur man låter i olika lägen. Vi ska såklart säga att vi ska ta reda på saker när vi inte kan svara på en gång.  Men att låta säker när jag inte riktigt kan svaret på frågor tycker jag är svårt.
Men jag får helt enkelt lära mig att säga just den frasen tillräckligt övertygande.
”Jag ska ta reda på det, går det bra att dröja lite?”
Jag upptäckte att vad lång tiden känns när man just bara väntar.
Jag måste vara tydligare med att säga att de just behöver vänta lite och inte bara försvinna, vilket jag upptäckte att jag gjorde.
Men jag hörde att jag kan låta säker också. Det vet jag att jag gör, när jag är säker på min sak.
Det är min sjätte vecka på jobbet och fjärde/femte att svara själv så det har väl liksom inte satt sig än.

Hur som helst, hon berömde min röst och att det hörs och märks att jag är serviceinriktad.
Sen fick jag tips om att fråga ännu mer och sen är det redan bra att jag sammanfattar det jag fått veta och är tydlig i avsluten.

Att sen komma ihåg att tänka positivt om de samtal som faktiskt gått bra och inte haka upp sig på de som gått mindre bra var en sak jag konstaterade själv.
Det är av misstag man lär sig, men de är givetvis tråkiga när de inträffar.

Men sen blev jag ändå så ledsen när hon sa att ”men hörde du vad det här låter bra” och att hon påpekade att jag är bra, ”du är anställd av en anledning, för att du är du och kan det du kan”.
Det borde vi allt tänka oftare på lite till mans tror jag.

Efter samtalet såg mina nya goa arbetskamrater att något inte var bra och såklart kom tårarna några gånger till den dagen. Jag antar att det är andra saker som kommer upp till ytan med när det blir sådär. Saker jag bär på men inte riktigt kan sätta fingret på kanske.
Suck, det känns lite tokigt men ändå bra. Det är ju så jag fungerar. Jag har svårt att dölja vad jag känner, så är det.

Sen har jag ju varit min egen chef under många år och inte fått denna typ av feedback förut, inte för det sätt jag jobbat på om jag säger så.
Att jag har en trevlig röst har jag fått höra många gånger under åren, det har varit toppen, men det här, det känns riktigt bra på ett annat sätt.
Och jag ska vänja mig vid att sitta i ett kontorslandskap där andra hör mig också har jag tänkt. För det sa jag redan på den enskilda anställningsintervjun att jag är lite skeptisk mot, men att jag ville prova. Och när hösten drar igång sen och det ringer mer än nu, då förstår jag att det blir annorlunda, då har alla fullt upp med sina egna samtal och inte tid att lyssna på mig. Men, just nu känns det som de hör mig, men, vänja sig var det!

Men oj, nu är visst denna dag också slut.
Godnattkram på er alla!

FB_IMG_1438276453579

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *