I fredags när jag skulle återkomma till fonden med fler svar på frågor de ställt så fick jag besked om att beslutet skjuts upp till den 7 juni. Luften gick liksom halvt ur mig och jag såg hur lokalen försvann bort från oss för det första.
Jag har ju så lätt till tårar så jag började att gråta där i telefonen, då jag i ett tidigare samtal förklarat att de skulle hålla den april ut.
Men då sa handläggaren att ”ja men då ringer jag upp hyresvärden” och det gjorde hon. Och det löser sig, de är så snälla där på fastighetsbolaget att de håller den fram till juni när beskedet ska komma.
Jag pratade med honom själv efter sen också och det kändes såklart lugnare då.
Och varför väntar de med beslutet då? Jo, jag behöver förklara bättre hur jag ska få projektet att leva vidare efter de tre åren. Några fler svar behövs för att säkra upp det och jag är med på att det är bra för alla parter givetvis.
Sen har det blivit snurrigt med informationen till vissa föreningar som inte riktigt har hängt med i alla svängar om hur upplägget är. Men det har jag rättat till.
Och nu när jag pratar med nya så blir det rätt från början. Det har behövts göras om under resans gång då jag har förstått att min idé var väl tuff för föreningarnas del.
Se mer om Bubblis här.
Efter det där samtalet skulle jag hur som helst börja jobba en timme senare. Och tur var väl det kanske så att jag fick tänka på annat en stund.
Som det är just nu så jobbar jag som timvikarie i Lekebergs kommun och jobbar i skolkök emellanåt när jag behövs.
Imorgon startar en ny vecka med nya tag och fler svar.
Ha en skön söndag först!
Visionen