Den 18 maj började jag jobba igen efter att ha varit arbetslös ett bra tag.
Så nu finns jag på förskolan Terra Nova i Örebro. Vi tar emot färdig mat från en annan förskola och jag dukar och lägger upp och diskar och plockar efter maten. Det är perfekta sysslor för mig nu.
Det känns riktigt bra att ha börjat där, med trevliga arbetskamrater och mysiga barn. Vi håller på att lära känna varandra och jag hoppas att jag ska kunna få barnen bättre intresserade av sallader och grönsaker och att hänga av sig kepsen inomhus t ex.
Förskolan firar 20 år nästa år och är ett fristående föräldrakooperativ.
Jag kände mig rätt så värdelös när jag inte hade något jobb. Det vet jag förvisso att jag inte är, men känslan kom ibland. Bland annat drev jag Heléns Glutenfria i 20 år fram till 2015 och hade inte varit arbetslös före det.
Den där känslan att inte känna sig behövd tror jag gör mycket för självkänslan. Min erfarenhet är också att när jag inte hade några tider att passa, var det lätt att bli liggande kvar i sängen och älta allt. Att fastna i negativa tankar är lätt när man t ex inte har något jobb. Att skriva ner tankarna fungerar också bra för mig.
Jobbet innebär också ofta en gemenskap, att träffa andra människor och att finnas i ett sammanhang.
Att ha en planering, ett schema, fungerar som min metod för att inte fastna i för många tankar. Själv blir jag dessutom mer effektiv när jag har lite tidspress hemma. Även om det såklart inte får bli för många måsten på en gång, som det ofta blir på många arbetsplatser idag.
Det känns lite som att många som har jobb har hur mycket som helst att göra och det borde gå att få ordning på det på något sätt.
Inom t ex vård, hemtjänst och skola känns det som om fler händer behövs. Jag vet, det kostar pengar, men det kostar att ha sjukskriven personal också.
Behöver vi som jobbar i verksamheterna lära oss att säga ifrån mer än vi gör tro? Men de som bestämmer, både politiker och andra, måste också inse att människor blir sjuka när det blir för mycket tänker jag.
Sen funderar jag över att de som ska ta över efter äldre generationer måste hinna lära sig av de med erfarenhet. Kunskapen som man får genom att arbeta med barn, äldre och sjuka behöver även delges yngre generationer. Det vill säga sådant man inte riktigt kan lära sig i skolbänken.
Där får det vara slut på funderingarna just nu.
Ha det så fint det bara går alla därute!
Kram
